Serbiska Ortodoxa Kyrkoförsamlingen S:t. Kyrillo och Methodius - Malmö

Organisationsnr. 846001-4676

Postgiro  894759-0

 

Troparion i 1:a tonen

I födandet har Du bevarat jungfruligheten och i insomnandet icke övergivit världen, o Gudaföderska; Du har övergått till livet, varande Livets Moder; och genom Dina förböner befriar Du våra själar från döden.

 

Kontakion i 2:a tonen

Över Gudaföderskan, som är outtröttlig i Sina förböner och i Sitt försvar, vårt fasta Hopp, hava graven och döden ej fått makt. Ty såsom Livets Moder har Han, som tog Sin boning i Hennes ständigt jungfruliga sköte, fört Henne till livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion i 7:e tonen

Du blev förklarad på berget, o Kriste Gud, och uppenbarade Din  härlighet för Dina lärjungar, så långt de mäktade bära det. Må Ditt eviga ljus lysa också för oss syndare, genom Gudaföderskans förböner. O Ljusets Givare, ära vara Dig.

 

Kontakion i 7:e tonen

Du blev förklarad på berget, på det att lärjungarna som såg det skulle förstå Din härlighet, o Kriste Gud. Och då de såg Dig korsfäst, skulle de inse, att Ditt livande var frivilligt och förkunna för all världen, att Du i sanning är Faderns återsken.

 

 

 

Apolytikion of St. Panteleimon the Great Martyr - Third Tone

Holy Laurel-bearer and Physician Panteleimon, make intercession to our merciful God, that He grant our souls remission of offenses.

Kontakion. Mode pl. 1.
 Imitator you were of the merciful God. You received as a grace from Him the art of medicine. O Medallist and Martyr of Christ our God, by your prayers you can cure the diseases of our souls. Drive the scandals of age-old enemy away from those who cry unceasingly, Save us, O Lord.

 

 

Troparion i 8:e tonen

Välsignad är Du, Kriste vår Gud, Du som gjorde fiskafängarna allvisa, i det Du över dem sände den Helige Ande och genom dem hopsamlade all världen. O Du Människoälskande, ära vara Dig! 

 

Kontakion i 8:e tonen

När den Hö

gste steg ned för att förbistra tungomålen, söndrade Han folken. Men då Han fördelade tungor av eld, kallade Han alla till enhet. Därför prisa vi endräktigt den Allraheligaste Anden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Troparion i 4:e tonen

Du uppfor i härlighet, Kriste vår Gud, sedan Du glatt lärjungarna med löftet om den Helige Ande och genom välsignelsen befästat dem i tron att Du är Guds Son, världens Återlösare.

Kontakion i 6:e tonen

Ner Du uppfyllt rådslutet angående oss och förenat det jordiska med det himmelska uppfor Du i härlighet, Kriste, vår Gud, i det Du ingalunda skiljer Dig utan oskiljaktigt förbliver hos oss, ropar Du till dem som älska Dig: "Jag är med eder och ingen varde mot eder."

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Troparion i 8:e tonen
 
Ortodoxiens vägledare, fromhetens och renhetens lärare, du ljus för all världen, biskoparnas gudaingivna prydnad, allvise Savva; genom dina läror upplyste du alla, du Andens lyra, bed till Kristus Gud, att frälsa våra själar.
 
 
 
Troparion i 3:e tonen
 
På den väg som leder till livet, blev du en vägledare, den först tronande och en lärare; ty sedan du, hierark Savva, först kommit, upplyste du ditt fädernesland och födde det genom den helige Ande; och dina helgade barn planterade du såsom olivträd i det andliga paradiset. Därför hylla vi dig, såsom samtronande med apostlarna och hierarkerna, bedjande: Bed Kristus Gud, att giva oss stora nåd.
 
 
Kontakion i 8:e tonen
 
Såsom den store förstehierarken och deltagare bland apostlarna förhärligar dig, ditt folks kyrka, ärevördige; och då du har frimodighet inför Kristus Guds, fräls oss från all nöd, genom dina förböner, att vi må ropa till dig: Gläd dig, allvise fader Savva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Troparion i 4:e tonen
 
Din födelse, Kriste vår Gud, har låtit kunskapens ljus uppgå över världen, ty genom den blevo stjärnornas dyrkare av en stjärna lärda att tillbedja Dig, Du rättfardighetens Sol, och att känna Dig såsom Soluppgången från höjden. Herre ära vare Dig!
 
 
Kontakion i 3:e tonen
 
Jungfrun föder i dag Honom, som är före allt väsen, och jorden erbjuder en klippgrotta åt den Otillgänglige. Änglarna lovsjunga med herdarna och de vise färdas med stjärnan. Ty oss är fött ett litet barn, Han som av evighet är Gud.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion i 4:e tonen

Sanningen i dina gärningar visade dig vara trons rättesnöre och ödmjukhetens förebild, samt avhållsamhetens lärare för din hjord. Fördenskull har du för din ödmjukhet erhållit upphöjelse, för din fattigdom rikedom, fader hierark Nikolaos, bed till Krisrus Gud, att frälsa våra själar.

Kontakion i 3:e tonen

I Myra uppenbarades du, helige, såsom förrättare av den heliga tjänsten, ty då du, ärevördige uppfyllt Kristi evangelium, hängav du din själ för folket och frälste de oskyldiga från döden. Därför blev du helgad till en stor tjänare inför nådens Gud.

 

 

Troparion i 4:e tonen

Idag är begynnelsen av Guds välbehag och förutsägelsen om människornas frälsning. I Guds tempel visar sig Jungfrun öppet och förutförkunnar Kristus för alla. Låtom även oss ropa till Henne med hög röst: Gläd Dig, Uppfyllelse av Skaparens rådslut.

Kontakion i 4:e tonen

Frälsarens allrarenaste tempel, dyrbaraste gemaket och Jungfrun, Guds härlighets heliga skattkammare, föres idag in i Herrens Hus, medförande den gudomlige Andes nåd. Hennes besjunga Guds änglar, Hon är det himmelska Tabernaklet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion, 3: tonen

Världen har funnit i dig en stor mästare i tid av fara, eftersom du kom segrare i dirigering barbarerna. För när du kommer till intet att skryta med Lyaios, förmedla mod att Nestor på stadion, på samma sätt, Helige, stor martyr Demetrios, åkalla Kristus Gud för oss, att Han må ge oss Sin stora barmhärtighet

 

Kontakion, 2: tonen

 

Gud gav vem du oövervinnlig makt och försiktigt förvaras din stad osårbar, kungligt klädd kyrkan i lila med strömmar av ditt blod, för dig är hennes styrka, O Demetrius.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion i 1:e tonen

 

Fräls Herre, Ditt folk och välsigna Din arvedel! Giv Dina rättrogna kristna seger över motståndarna och bevara Din menighet med Ditt Kers!

 

 

Kontakion i 4:e tonen

 

Kriste, Gud, Du som frivilligt uppsteg på Korset; skänk Din barmhärtighet åt Din nya hjord, som uppkallats efter Dig! Gläd med Din kraft de rättrogna kristna i det Du giver dem seger över motståndarna. Må de hava Ditt skyddsförbund, fridens vapen, det oövervinnerliga segertecknet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion i 7:e tonen

Du blev förklarad på berget, o Kriste Gud, och uppenbarade Din  härlighet för Dina lärjungar, så långt de mäktade bära det. Må Ditt eviga ljus lysa också för oss syndare, genom Gudaföderskans förböner. O Ljusets Givare, ära vara Dig.

 

Kontakion i 7:e tonen

Du blev förklarad på berget, på det att lärjungarna som såg det skulle förstå Din härlighet, o Kriste Gud. Och då de såg Dig korsfäst, skulle de inse, att Ditt livande var frivilligt och förkunna för all världen, att Du i sanning är Faderns återsken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion i 5:e tonen

Kristus är uppstånden från de döda, med sin död Han döden nederlagt och dem som äro i gravarna liv har Han bragt.

 

Kontakion i 8:e tonen

 

Fastän Du, Odödlige, nedsteg i graven, krossade Du dock dödsrikets makt och uppstod såsom segrare, o Kriste, Gud, förkunnande för de myrrabärande kvinnorna: Glädjen eder, och givande frid åt Dina apostlar, Du som giver uppståndelse åt de fallna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion i 1:e tonen

Då du, innan Ditt livande ville bekräfta den allmänna uppståndelsen, uppväckte Du Lazaros från de döda, o Kriste Gud; låtom oss därför ropa likt barnen, som buro segertecknen, åt Dig, Du dödens Besegrare: Hosianna i höjden, välsignad är Han som kommer i Herrens Namn.

 

Troparion i 4:e tonen

Då vi genom dopet blivit begravna med Dig, Kriste vår Gud, och genom Din uppståndelse förlänats det i odödliga livet, ropa vi lovsjungande till Dig: Hosianna i höjden, välsignad är Han som kommer i Herrens Namn.

 

 

Kontakion i 6:e tonen

 

Sittnade på tronen i himmelen och buren av en fåle på jorden har Du, Kriste Gud mottagit änglarnas lov och barnens sång, vilka rops till Dig: Välsignad vare Du, som kommer för att återkalla Adam.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion, 5:de

Lo, thy care for thy flock in its sojourn prefigured the supplications which thou doest ever offer up for the whole world. Thus do we believe, having come to know thy love, O holy hierarch and wonderworker John. Wholly sanctified by God through the ministry of the all-pure Mysteries, and thyself ever strengthened thereby, thou didst hasten unto the suffering, O most gladsome healer. Hasten now also to the aid of us who honor thee with all our heart.

 

 

Kontakion in Tone IV:

Thy heart hath gone out to all who entreat thee with love, O holy hierarch John, and who remember the struggle of thy whole industrious life, and thy painless and easy repose, O faithful servant of the all-pure Directress.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Troparion, 1:ta tonen

Fräls, o Herre, Ditt folk och välsigna Din arvedel. Giv Din kristenhet seger över motståndarna, och bevara Ditt herravälde med Ditt Kors.

Kontakion, 1:ta tonen

O Kristus, vår Gud, Du som frivilligt uppsteg på Korset, giv Din nåd åt Ditt folk, som uppkallats efter Dig. Fröjda med Din kraft vår överhet. Förläna dem seger över motståndarna och må de hava till sin hjälp i striden fridens vapen, ett oövervinneligt segertecken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © 2006-2007 by
 S:t Kyrill och Methodius kyrkan i Malmö
Cedergatan 4
215 67 MALMÖ, SWEDEN
tel: 040 830 14
 e-mail

Web desing by
 Kovach

 

 
 
   

 

 

 

 

 

 

 

***

Vår Allraheligaste Härskarinna, Gudaföderskan och ständiga Jungfru Marias insomnande

”Livets källa läggs i en grav, och graven blir en stege mot himlen”, sjunger kyrkan i öst när Gudsmoderns avsomnande i dag firas.

 Ända sedan 100-talet har Marias insomnande, och därmed hennes upptagande till himlen, firats den 15 augusti. Hur gammal Maria blev, när hon dog, och hur hennes insomnande gick till säger Nya Testamentet inget om. Däremot innehåller andra tidiga kristna skrifter som finns bevarade, och som lästes flitigt i den unga kyrkan, detaljerade berättelser om hennes sista tid.

Det berättas att när Maria som mycket gammal en dag bad på Olivberget uppenbarade sig ängeln Gabriel för henne med en kvist från ett fikonträd i handen. Han sade: ”Om tre dagar skall din Son, vår Gud, ta dig till sitt himmelska rike, där du tillsammans med Honom skall regera i evighet.” Han gav Maria kvisten och försvann. Guds moder blev mycket glad och föll på sina knän och tackade Herren länge för att hon nu skulle få lämna jordelivet och flytta till det eviga riket. Hon kallade på alla Jesu vänner och när de kom visade hon dem kvisten från paradiset.

På sin dödsdag låg Herrens moder i sin bädd som var prydd, och väntade på döden i stor glädje. Vid tredje timmen fylldes rummet av ett förunderligt ljus. Taket liksom öppnades och de närvarande såg en märklig syn: Herren Jesus själv steg ner med himlens änglar och sina heliga för att hämta sin moders själ. Guds moder ropade: ”Min själ lovar Herren och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare, ty Han har sett till sin tjänarinnas ringhet!” Änglarna sade med Gabriels ord: ”Hell dig, du benådade! Herren är med dig: välsignad vare du bland kvinnor!”

När de närvarande närmade sig Guds moder såg de att hennes ansikte lyste som solen. En doft av vällukt fyllde rummet och alla blev fyllda av en outsäglig glädje.

Fastan och dess andliga sida

Idag inleds den ortodoxa fastan.

15-dagarsfasta före Guds moder Jungfru Maris himmelsfärd, den börjar den 14/01 augusti och avslutas den 28/14 augusti, då man firar jungfru Marias himmelsfärd

Fasta är inte enbart en kroppslig dygd… Det är inte att blott avstå från mat eller att avhålla sig från mat med animaliskt fett under en viss tid, utan det finns också en andlig sida av den. Här gäller det först att behärska viljan. Med samma vilja som man uppnått kontroll vad beträffar maten, kan man sedan också styra sitt tal -genom att avstå från varje opassande ord – och även ens tankar och känslor.
Den helige Isak sa: “Tungans fasta är bättre än munnens ”, men hjärtats fasta från lustarna och begärelserna är bättre än dessa två. Det andra elementet i den andliga fastan är omvändelsen: Från Nineve folkets fasta lägger vi märke till att de inte endast fastade utan: “var och en vände om från sin onda väg och från den orätt som han haft för händer ”. Herren såg till denna ånger och omvändelse mer än han såg till deras fasta ty “då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde inte så.” (Jon 3:8-10)

Så vi ser att med fastan följer också ödmjukhet och förkrosselse inför Gud: Det är tydligt i fallet med Nineve. Ty de klädde sig i säck och aska. Det framträder också tydligt i Joels bok: “pålys en helig fasta, utlys en högtidsförsamling… Brudgummen må komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak. Mellan för huset och altaret må prästerna, Herrens tjänare, hålla klagogråt och säga: Herre skona ditt folk,” (Joel 2:15-17). Fastan inskränker sig inte bara till att hindra kroppen från att få sin näring, utan från den positiva sidan innebär det också att man ger anden näring. På så sätt hör fasta ihop med bön. Så är det med kyrkans böner, och så var det också vid var och en av de från Bibeln kända fastorna – Nehemjas, Esras, Daniels och Nineves fasta… Det framgår också av uttrycket: “Utlys en högtidsförsamling ”. Fastan innebär en andlig möjlighet; vi förödmjukar kroppen genom den, för att anden skall höja sig. Kroppens kuvande är bara ett medel. Målet är att anden skall lyftas högre. Det händer vid bönen, mediterandet, den andliga läsningen, och alla de övriga nådesmedlen -fjärran från kroppens distraktioner. Vi märker också att icke-andlig fasta förkastas av Gud. Han förkastade hycklarnas fasta (Matt 5), liksom fariséens fasta (Luk 18:9-). Detsamma gällde syndarens fasta i Jesajaboken (Jes 58:3-7).

Och så några citat av fäderna om fastan:

En tydlig regel för självkontroll i Fädernas anda är följande: sluta äta medan du fortfarande är hungrig. – Hl. Johannes Cassianus

Mata bönen med fasta. – Tertullianus

En lagom och förnuftig mängd mat om dagen, är bättre än en sträng och lång fasta i intervaller. – Hl. Johannes Cassianus

  Om Kristi Förklaring

19 / 06 augusti

Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.

Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: "Herre, här är oss gott att vara; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en." Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: "Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom."

När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten i stor förskräckelse. Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stån upp, och varen icke förskräckta." När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena. Då de sedan gingo ned från berget, bjöd Jesus dem och sade: "Omtalen icke för någon denna syn, förrän Människosonen har uppstått från de döda."

Men lärjungarna frågade honom och sade: "Huru kunna då de skriftlärde säga att Elias först måste komma?" Han svarade och sade: "Elias måste visserligen komma och upprätta allt igen; men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de ville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem." Då förstodo lärjungarna att det var om Johannes döparen som han talade till dem.

 

Description of Great Martyr Panteleimon

09.augusti/26.juli

This Saint, who had Nicomedia as his homeland, was the son of Eustorgius and Eubula. His father was an idolater, but his mother was a Christian from her ancestors. It was through her that he was instructed in piety, and still later, he was catechized in the Faith of Christ by Saint Hermolaus (see July 26) and baptized by him. Being proficient in the physician's vocation, he practiced it in a philanthropic manner, healing every illness more by the grace of Christ than by medicines. Thus, although his parents had named him Pantoleon ("in all things a lion"), because of the compassion he showed for the souls and bodies of all, he was worthily renamed Panteleimon, meaning "all-merciful." On one occasion, when he restored the sight of a certain blind man by calling on the Divine Name, he enlightened also the eyes of this man's soul to the knowledge of the truth. This also became the cause for the martyrdom of him who had been blind, since when he was asked by whom and in what manner his eyes had been opened, in imitation of that blind man of the Gospel he confessed with boldness both who the physician was and the manner of his healing. For this he was put to death immediately. Panteleimon was arrested also, and having endured many wounds, he was finally beheaded in the year 305, during the reign of Maximian. Saint Panteleimon is one of the Holy Unmercenaries, and is held in special honor among them, even as Saint George is among the Martyrs.

 

Pingstdagen

Pingst, kristen högtid som firar att den Helige Ande gav sig tillkänna för apostlarna i Jerusalem (Apg 2:1-13, 37-39). Det var första gången som tungotalet visade sig (ett tecken på uppfyllelse av Helig Ande) och på den dagen döptes nästan 3 000 människor i Jesu namn till syndernas förlåtelse. Den kristna kyrkan anses ha fått sin begynnelse i och med pingstdagen. Pingsten anses vara en motsats, eller ett upphävande av det som hände i Babel när Gud förbistrade människornas språk och spred ut dem över Jorden, alla kunde förstå vad som talades i församlingen. Pingstdagen infaller 10 dagar efter Kristi himmelsfärds dag.

Ordet pingst härstammar från det grekiska ordet Πεντηκοστή, vilket betyder den femtionde. Den femtionde syftar på att 50 dagar förflutit sedan Påsk. Pingsten betecknas ofta som "kyrkans födelsedag", eftersom det var då som Jesu lärjungar började att organisera en församling och missionera. I kyrkoåret innebär pingsten påsktidens avslutning.

Precis som vid påsk firas även en judisk högtid samtidigt. Den judiska högtiden Shavuot firar minnet av att Gud gav judarna de tio budorden på Sinai berg.

 

M Lazar , prins av Serbien &
alla Serbiska martyrer 

28.јуни/15.јуни

Stefan Lazar Hrebeljanović, född 1329, död 28 juni 1389, var en serbisk furste (knez) och adelsman som ledde den serbiska armén i slaget vid Kosovo Polje, där han stupade. Hans namn är starkt knutet till slaget och en viktig del i den kultur och mystik som uppstod efter slaget bland det serbiska folket. Hans martyrdöd symboliserar för det serbiska folket dess offervilja och lidande och han är ett viktigt helgon inom denserbiska ortodoxa kyrkan. Förutom som prins Lazar är han även känd som tsar Lazar, även om han aldrig kröntes till tsar.

Lazar kom ursprungligen från en lågadlig släkt men vistades vid tsar Stefan Dusan hov och under nästföljande tsar, Stefan Uros V, erhöll han titeln furste (knez) och blev officiellt en vasall till tsaren. Han skaffade sig kunglig legitimitet genom sitt giftermål med Milica Namanjic som tillhörde det serbiska kungahuset. Även om han var den starkaste makthavaren efter Stefan Uroš V, som dog barnlös år 1371, kröntes han aldrig till tsar. Lazar tog dock det imperiska namnet "Stefen" som alla kungar från dynastinNemanjici hade haft.

År 1389 var Lazar den högste befälhavaren för de serbiska styrkorna vid slaget vid Kosovo Polje, där han stupade tillsammans med en större delen av den serbiska adeln.

Lazar var grundaren av dynastin Lazarevic och med Milica hade han sju barn. Deras äldsta son, Stefan Lazarevic, som kom att bli despot och ledare av Serbien.

 Slaget vid Kosovo Polje

  • Slaget vid Kosovo Polje (serbiska: Косовска битка eller Kosovska Bitka) även känt som slaget vid Trastfältet eller slaget på Trastfältet, var ett fältslag som utkämpades den 28 juni[1] 1389 mellan Osmanska riket under sultan Murat I med vasaller och Serbien under prins Lazar Hrebeljanović med allierade på Kosovo Polje ("Trastfältet"), en långsträckt högslätt i nuvarande Kosovo. Det råder delade meningar om slagets utgång, då båda sidor har tillskrivits segern eller att slaget var oavgjort. Faktum kvarstår dock att serberna förlorade nästan hela sin adel och militärledning vilket i längden ledde till att Serbien kunde erövras av osmanerna, detta trots att serberna lyckades dräpa den osmanska sultanen.

Bakgrund

Från 1300-talets början hade de osmanska turkarna successivt utsträckt sitt rike västerut, medan de gjort den bysantinske kejsaren till en vasallfurste och erövrat delar av östra Balkan.

Sedan den serbiske tsaren Stefan Dušan hade avlidit 1355, var Serbien alltför svagt och splittrat för att kunna stå emot den osmanska expansionen. Murat I, det osmanska rikets sultan från 1359, krossade år 1371 de sydserbiska furstarnas förenade arméer i slaget vid Maritsa. Fortsatta fälttåg gav Murat överhöghet över Makedonien, Bulgarien och Albanien. År 1388 lyckades en allians av nordserbiska och bosniska styrkor tillfälligt hindra turkarna, men redan året därpå kunde Murat iscensätta en direkt attack på Serbien.

Slaget

På Kosovo Polje hade mellan 15 000 och 25 000 man, främst serber, under Lazar Hrebeljanović och andra furstar, och bosnier, under Vlatko Vuković (även trupper bestående av albaner, bulgarer, kroater, makedoner, polacker, vlaker, ungrare och en del inhyrda tyska legoknektar), samlats under prins Lazars befäl för att möta sultanens armé på mellan 30 000 och 40 000 man, där även bosniska, albanska, makedonska, serbiska, bulgariska och grekiska vasallstyrkor ingick.

Sultan Murat mördades under striden. Där finns två olika teorier hur mordet har gått till. Den serbiska legenden säger att han blev knivhuggen av Lazars ene svärson, Miloš Obilić, som genom att låtsas vara överlöpare ska ha tagit sig in i osmanernas läger. Under förevändning att vilja betyga sin lojalitet blev han insläppt i sultanens tält, där han istället högg ihjäl denne med en förgiftad dolk. Den turkiska legenden lyder att Obilić spelade död på slagfältet och när sultan Murad, efter slaget, triumferade på slagfältet, blev denne överraskad av Obilić som lyckades springa fram och dräpa honom med en dolk. Enligt den serbiska legenden så gick de kristna till attack i den villervalla som därefter uppstod och nådde ett övertag. Sultanens son Bayezid lyckades dock snart häva förvirringen och slå tillbaka mot serberna. Enligt legenden skall denna vändning i striden ha berott på att Lazars andre måg, Vuk Branković, retirerade som förrädare med sin styrka bestående av flera tusen man. Efter slaget avrättades den tillfångatagne Lazar av Beyazid, liksom flertalet övriga serbiska krigsfångar, som hämnd för mordet på Murat.

Den militära taktiska utgången av slaget var i mångt och mycket oavgjort även om osmanerna retirerade för att återsamla sina trupper söderut, men sedan Serbien förlorat en stor del av sin maktelit då många adelsmän stupade i slaget rådde det brist på ledarskap. Motståndet blev därför svagare när osmanerna följande år fortsatte sitt fälttåg norrut. Serbien blev 1459, efter långvariga strider, en vasallstat till Osmanska riket.

 

Kristi himmelsfärds dag

 

Kristi himmelsfärds dag är inom kristendomen den dag då Jesus efter återuppståndelsen enligt Nya Testamentet lämnade jorden och fördes upp till himlen inför elva av apostlarna. Dagen infaller 39 dagar (den 40:e dagen) efter påskdagen. Den liturgiska färgen är vit på den här dagen.

”

’Jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.’ Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.Amen."          Luka 24: 49;53


Kristi himmelsfärds dag har firats sedan mitten av 300-talet.

 

 

DEN BLINDFÖDDES SÖNDAG

09.juni/27. maj

Gospel läsning: John 9,1-38. 

Efter Midfest kom Herren Jesus Kristus till templet igen och lärde de människor som kom till honom. Efter att ha lämnat templet, öppnade han ögonen på en man ", som var blind från hans födelse.

Miraklet som beskrivs i dagens evangelium är ännu mer anmärkningsvärt än det kan verka vid första. St Basil och andra fäder säger att detta inte var bara en fråga om att ge syn för en blind man är född med ögon som inte fungerade, men att någon som inte hade några ögon alls! Den andra Exapostilarion för denna söndag säger, "Längs vägen hittade vår Frälsare en man som saknade både syn och ögon ...".

Evangeliet säger: "Eftersom världen började var det inte hört att någon människa öppnade ögonen på en som är född blind". Det finns exempel i det gamla (Tobit 2:17) och nya (Mark 8:22-26) Testamentet för blinda får syn, men detta är något helt motstycke.

Frälsaren placerade lera i mannens tomma hylsor och bad honom att tvätta i den pool av Siloam. När han lydde dessa instruktioner, blev ögon lera levande ögon!

 

Stora och heliga Fastan

Meningen med fastan   

   Livet får sin mening i uppståndelsen. Den stora och heliga Fastan får också sin mening i uppståndelsen, fundamentet för all tillbedjan och andligt liv i den ortodoxa kyrkan. Uppståndelsen är grunden för de kristnas glädje och hopp. I inledningen till den engelska utgåvan av fastans Triodion citeras den serbiske biskopen Nikolaj Velimirovich’ brev från Jerusalem, där han firat påsk. ”Vi väntade, och till slut uppfylldes vår väntan. När patriarken sjöng ’Kristus är uppstånden’ föll en tung börda från våra själar. Det kändes för oss som om också vi hade uppstått från de döda. Alla på en gång, alla som stod runt omkring oss, alla upprepade det och det lät som ljudet av många vatten. ’Kristus är uppstånden’, sjöng grekerna, ryssarna, araberna, serberna, kopterna, armenierna, etiopierna – en efter en, var och en på sitt eget språk, sin egen melodi… När vi i soluppgången lämnade gudstjänsten såg vi allt i ljuset av Kristi uppståndelses härlighet, allt såg annorlunda ut än dagen innan, allt verkade bättre, mer uttrycksfullt, härligare. Det är bara i ljuset av uppståndelsen som livet får sin mening.”
   När vi går in i den Stora och heliga Fastan så är det just väntan vi går in i. ”Vi väntade, och till slut uppfylldes vår väntan”, skrev  biskop Nikolaj. Utan denna väntan, utan den långa resan, askesen, fastan och bönen skall vi noga se upp med hur vi lever, inte som ovisa människor utan som visa. Vi skall ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda (Ef 5:16). Egentligen står det exagoradso i grundtexten och detta ord används även om Kristi återlösningsverk, alltså: lösa det som redan är lagt åt sidan. Det vill säga: vi skall lösa in den tid som vi redan bokat in. Det gör vi genom väntan. Vi ställer inte den spekulativa frågan vad tid är utan varför tiden är. Och om tiden är en vän eller en fiende. Dagarna, i vilka vi existerar. Dagarna som finns för att vi skall ha något att vara i, dagarna som kommer och går, väcker oss för att vi skall kunna stiga upp och vara i det enda rum som är oss givet: dagen. Och nu är den, enligt hl Paulus ond. Alltså kan tiden vara vår fiende, men vi kan också förvandla den till en vän, om vi är visa och tar vara på den i agona (i kloka handlingar), i askisis (se upp med hur vi lever) och emotiv etik (medkännande gärningar). Vi griper dagen, inte enligt hedonisternas recept: carpe diem, ät, drick och var glad, ty i morgon måste du dö. Nej, vi griper dagen i frihet. Och när vi gör det i frihet enligt hl apostelns råd, ja, då möter vi Livets upphov, vår Fader, Livets självt, vår Frälsare och Livets Ande, den tredje gudomspersonen. Ty Gud är närvarande i frihet och Han agerar enbart i frihet. Därför helgar vi dagen, ty då helgar vi friheten, där tiden finns som en möjlighet att älska Gud och vår medmänniska. Under fastan helgar vi tiden på ett speciellt sätt. Vi helgar den genom väntan. ”Vi väntade”, sade biskop Nikolaj. Utan denna väntan, utan denna förberedelse förlorar påskfirandet sin djupaste mening. Utan fasta ingen påsk!

Den Stora och heliga Fastan infaller inte under hösten när löven gulnar, faller och dör, inte heller under den hårda vintern när allt ligger fruset. I Triodion sägs: ”Fastans vår har kommit och botens blomma har spruckit ut. Låt oss nu rena oss från all orenhet medan vi lovsjunger Honom som gett oss ljuset och låt oss säga: Ära vare  Dig, Du ende människoälskande!”nbsp;   Fastan är alltså inte en hopplöshetens tid, utan den visionära skönhetens. Fastan är en andlig vår och boten en utslagen blomma och Kristus är Ljuset och den som skänker oss ljuset. ”Den sorg vi erfar under fastan kommer ur den sorggivande glädjen”, säger Johannes av Stegen. Fastan är förklarad sorg. Fastan, nisteia, har en inre och en yttre sida. Mellan dem måste råda balans. Fasta innebär hunger. Stora och heliga Fastan innebär att avstå från mat. Reglerna för vad vi skall äta är dock inga självändamål. Människan är en helhet, hon är kropp, själ och ande. Hon är formad av synlig materia och av det osynliga, såsom det sägs i Triodion. Fastan innebär bön och andlig näring. Under de femton första århundradena levde öst och väst enligt samma fasteregler: man avstod från köttprodukter, man avstod från ägg, mjölk, smör och ost. I väst har den Stora Fastan under de senaste femhundra åren mer och mer fått en symbolisk karaktär för att i många protestantiska kyrkor och samfund helt mista den funktion som den haft för de kristna i århundraden. Även i ortodoxa sammanhang sägs ofta att det i ett modernt samhälle inte är lätt att fasta, men sanningen är den att det aldrig har varit lätt att fasta. Fastan används i dag för hälsans skull. Hälsohem har under de senaste årtiondena varit en lukrativ affär. Man vill fasta för att gå ner i vikt. Man vill fasta för att få snyggare kropp. Man vill fasta för att allmänt må bättre. Jag har sällan hört någon klaga över att det varit speciellt svårt med den typen av fasta, men att göra det för Guds rikes skull tycks vara allt svårare.
   Den primära meningen med fastan är att göra oss medvetna om vårt beroende av Gud. Den som tar fastan på allvar, i all synnerhet under den första veckan, kommer att erfara en inre sorg och en inre ånger. Hon kommer att känna utmattning och hunger. Det ständiga ätandet gör oss självtillräckliga, vi glömmer Jesu ord: ”Utan mig förmår ni inget” (Joh 15:5). Om fastan förenas med bön, stillhet, läsning av andlig litteratur och Bibeln, slipper vi fariséens fasta som Triodions morgongudstjänst liknar vid en galavagn. Vi hamnar bredvid publikanen som inte ens kan möta himlens blick. Meningen med fastan är att göra oss fattiga i anden, beroende av Gud.      Fasta betyder inte bara trötthet och tung abstinens utan också ljus, vaksamhet, frihet,       lätthet och en förunderlig glädje. Fasta är inte bara en fråga om diet utan om omvändelse, om att återvända från ett främmande land tillbaka till Gud, hemmet. Hl Johannes Chrysostomos säger: ”Vi måste fasta, inte bara från mat utan från synder. Vi skall fasta, inte bara med munnen utan med ögat, med örat, med foten, med handen och alla kroppens lemmar: ögat bör blunda för orena synintryck, örat från att lyssna på skvaller, handen från orättfärdiga handlingar.” Hl Basileios den Store påpekar att det är meningslöst att fasta om man samtidigt baktalar sin broder. ”Du äter inte, men du kritiserar din broder”, säger han.   Fastans innersida är: bön, abstinens och allmosor. Fäderna hävdar att fasta utan dessa dimensioner är demonisk och leder till fariseiskt högmod och instabilitet. Fasta och bön hör ihop. När lärjungarna en gång frågade Jesus varför de inte kunde bota en svårt sjuk pojke, svarade Jesus att detta slag bara kan botas med bön och med fasta. Om de första kristna sägs i apostlagärningarna (13:3) att de fastade och bad. Både Gamla och Nya Testamentet innehåller många berättelser om hur fasta och bön föregår svåra beslut. Herren fastade fyrtio dagar innan han började sitt arbete (Matt 4:1-11). Moses fastade (Exod 34:28) och Elia gjorde det också på berget Horeb (Kon 19:8-12). Fastan i dessa fall förebådade theofanier, Gudsuppenbarelser. Det finns också ett samband mellan fasta och andlig vision, skådande av Gud. Hl Petrus gick i sjätte timmen upp på taket, han blev hungrig och ville äta (Apg 10:9-17). Då föll han i trance och hörde den gudomliga rösten. Dessa händelser visar att den asketiska fastan alltid har ett högt mål: att föra oss upp på bönens berg.  Bön och fasta, vision och theofani leder i sin tur till en känslighet för andra människors nöd. Man vill ge gåvor av empati. Man vill förlåta alla för allt, såsom Alsjojsa i Bröderna Karamazov. Domssöndagen före förlåtelsens söndag, då den egentliga fastan börjar, handlar om allmosor och kärleksgärningar. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, osv.
   Hermas Herden från det första århundradet säger att de pengar man tjänar in genom att fasta skall man ge bort till änkor och faderlösa. Att denna gåva kopplas till fastan är inte en slump: vi ger inte bara av det vi har utan av det vi är.     Texterna i Triodion avslöjar också rådande missuppfattningar om fastan. (1) Den är inte enbart till för munkar och nunnor. Den gäller alla kristna. Ingenstans i vare sig ekumeniska eller lokala koncilier finns det stöd för en sådan tanke om fastan. Vägen är densamma för alla, oavsett om vi är gifta eller lever ett monastiskt liv.
(2) Fastan skall inte förstås på ett pelagianskt sätt: även om texterna i Triodion uppmanar oss till ansträngning och kamp, beror framgången inte enbart på vår viljestyrka. Många sätter ribban för högt och tror sig komma över den med sin viljestyrka. En sådan fasta håller inte länge. Förr eller senare river man. Fastan måste ses som en gåva från Gud. Andreas’ av Kreta botkanon slår fast: ”Jag har inga tårar, ingen bot, ingen syndasorg; ge mig dessa Du som är Gud, o Frälsare skänk mig dessa.”
(3) Fastan måste ske i lydnad för traditionen. Vi kan inte skapa egna individualistiska regler för ”min” fasta. Att acceptera den heliga traditionen betyder delaktighet i Guds folks gemensamma medvetande, som är en skattkammare av dold visdom och andlig balans och ett läkemedel mot egna fantasier. Vi bör samtala med vår andlige vägledare och fader. Abba Antonios säger: ”Jag känner till munkar som efter hårt arbete har fallit i galenskap på grund av att de litade till sitt eget arbete och avvisade budet som säger: ’Fråga din fader, han skall tala om för dig’” (Deut 32:7). Han säger också: ”Så långt som det är möjligt skall en munk rådfråga sin staretz, om han så skall ta ett steg eller dricka en droppe vatten i sin cell, för att han skall undvika misstag.” Om högmod och egenvilja bestämmer vår fasta då leder den inte närmare Gud utan närmare den vars namn vi inte vill nämna. Det är nämligen så att fastan, oavsett hur den genomförs, leder oss nära en andlig värld och den är både god och ond.
(4) Fastan får inte bli en tid av nedslagenhet utan av glädje. Det är en paradox. Det är ju sant att fastan innebär ånger, bot och sorg, men allt detta måste ske i förklaring, i glädjefylld sorg. Triodion påpekar faktiskt detta: ”På denna fastans glädjefyllda dag, ge mig tårar som faller likt regn från himlen, O Kristus.” Redan på fastans första dag hör vi: ”Med glädje låt oss gå in i början av fastan. Låt oss inte vara sorgsna…Låt oss i glädje börja den allheliga tiden av abstinens. Låt oss lysa med strålglansen från dina heliga bud…Allt dödligt liv varar endast en dag, så är det sagt, för dem som arbetar med kärlek. Det finns fyrtio dagar i fastan. Låt oss hålla den med glädje.”(5) Fastan betyder inte att vi förkastar eller föraktar Guds skapelse. Hl Paulus säger att intet i sig är orent (Rom 14:14). Allt det som Gud har gjort är gott (Gen 1:31). Att fasta betyder inte att förneka skapelsens inneboende godhet utan att befästa den. För de rena är allt rent (Tit 1:15). På den himmelska banketten tillåts ingen fasta och ingen självförnekelse. Men i denna fallna värld, är vi själva orena och behöver därför fastan. Vi renar inte Guds skapelse genom vår fasta, vi renar vår vilja och vårt inre. Vi ställer inte upp på impulser som hela tiden pockar på vår uppmärksamhet. Fader Sergej Bulgakov säger: ”Vi dödar köttet för att få en kropp.” Det är i den paulinska teologien skillnad på kött och kropp, sarx och soma. Under den Stora och heliga Fastan försöker vi leva avhållsamt inom äktenskapet. Inte därför att det sexuella i sig är något ont, utan för att vi skall ha möjlighet att ägna oss åt bön och fasta (1 Kor 7:5).

Fader Benedikt       

***

Att bikta sig på rätt sätt

De flesta Ortodoxa kristna biktar sig och mottar den Heliga Nattvarden under Stora fastan. Det kan tyckas underligt, men många av dessa känner inte till hur man avlägger en god bikt och litar för det mesta på prästen att ställa frågorna. I själva verket bör biktbarnet komma förberedd och bikta sig utan någon hjälp av prästen. Det kan ske mycket enkelt, om man känner till biktandets mekanismer. Om du försöker hålla dig till dem, kommer du förmodligen att också få en mycket större andlig behållning av att gå till bikt.

 1. Du måste tro på bikten och vara helt och hållet uppriktig mot dig själv.

 2. Förbered dig andligen inför bikten, läs Bibeln - särskilt botpsalmerna (Psaltaren 6, 32, 38, 51,       102, 130, 143), andlig litteratur.

 3. Intensifiera ditt böneliv.

 4. Granska ditt samvete noggrant. Var hård mot dig själv. Var din åklagare och inte din försvararen eller domare.

 5. Ha en hjärtats sanna förkrosselse och förlita dig på Guds barmhärtighet, som är kärleksfull och förlåtande.

 6. Erinra dig, besinna  och sörj alla onda gärningar:

 A. Mot Gud. Har du förtvivlat. läst dina böner, deltagit regelbundet i den Gudomliga Liturgin, iakttagit Kyrkans bestämmelser, fastat, misströstat på Guds nåd, missbrukat Herrens namn, tvivlat på Gud, använt svordomar, arbetat i onödan på söndagen, uppträtt olämpligt i kyrkan o.s.v.? 

 B. Mot din nästa. Har du stulit, ljugit, avundats andra, skvallrat med skadeglädje, skadat någon, förtryckt någon, hatat, burit falskt vittnesbörd, fördömt andra o.s.v.?

 C. Mot dig själv. Har du begått någon okysk eller oren handling, medvetet roat dig med orena tankar och önskningar, talat om liderliga saker, uppehållit dig i sällskap med andra som talar om dessa, försummat ditt fysiska eller andliga liv o.s.v.?

 D. Levde du i enlighet med tio Guds bud och då i synnerhet Guds lag, att älska honom över allting och din nästa som dig själv.

 E. Synder kan ske med tankar, ord och gärningar.

 F. Det är inte tillräckligt att undvika synder, man skall också utföra barmhärtighetsverk: dela med sig, hjälpa andra och omsätta sin tro i handling.

 7. Innan du går till bikten skall du fasta, läsa förberedelsebönerna (som återfinns i varje god bönbok), komma till kyrkan i angiven tid, vara stilla, granska ditt samvete och begrunda medan du väntar på din tur att bikta dig.

 8. Var specifik i din bikt. Omtala exakt hur du har syndat utan att vänta på att bli utfrågad. Det finns inget behov av att gå in på detaljer. Visa framförallt bedrövelse över det du har och fast beslutsamhet att bättra dig.

 9. Om du känner att du vill få rådgivning eller önskar en mer grundlig bikt, bestäm då en särskild tid med prästen.

10. Sedan du har fått avlösningen, avlägsna dig då med vördnad och försök att bevara din renhet till dess att mottar den heliga Nattvarden.

Artikeln har tidigare varit publicerad i ORTODOX TIDNING nummer 3 - Årgång 46. MARS 2008

***

HELIGE SAVA FÖRSTA ÄRKEBISKOP
AV SERBIEN

 

Under andra hälften av 1100-talet härskade i då varande Serbien, som bar namn Rashka, den store ” zupan” Stefan Nemanja. Han hade tre söner, vilkas namn var Vukan, Stefan och Rastko. Den yngste, Rastko, föddes 1175. Hans föräldrar var ganska gamla då.

Rastko rymde hemifrån vid 17 års ålder till det heliga berget Athos (en av tre halvöar som kallas Khalkidiki söder om Thessaloniki i Grekland) på grund av kärlek till Gud och bönen. Han rymde tillsammans med en rysk munk, som kom med en grupp serbiska munkar till Nemanjas slott. Munkarna brukade samla pengar och gåvor till sina kloster.

Där på Athos i kloster Pantheleimon blev Rastko munk med namnet Sava. Därefter fortsatte han att utbilda och utveckla sig i klostret Vatoped. Med sitt utomordentliga beteende och sin bestämda hållning imponerade prinsmunken Sava på munkförsamlingen på det heliga berget Athos.

Savas pappa Stefan Nemanja abdikerade år 1196 och överlämnade tronen till sin mellersta son Stefan, som var svåger till dåvarande bysantinske kejsaren Alexej Komnin. Både Nemanja och hans hustru Anna blev munk respektive nunna. Nemanjas namn som munk blev Simeon och Annas som nunna Anastasia.

Ett år efter detta kom Simeon (Nemanja) till Athos till sin yngste son, munken Sava, för att tillbringa sina sista dagar i bön och stillhet. Simeon och Sava skaffade sig nya kunskaper och kännedom om bysantinsk kultur och framsteg tack vare kyrkans roll i denna civilisation. Där på Athos uppförde Simeon och Sava ett serbiskt kloster; Hilandar, i vilket Simeon (Nemanja) själv dog.

Efter en viss tid återvände Sava till Serbien till klostret Studenica, där han var ledare. Men Sava reste väldigt mycket runtom i landet, utbildade folk, stärkte tron samt uppmuntrade byggandet av kyrkor. På den tiden lydde den Serbiska kyrkan  under ärkebiskopen (en grek) i Ohrid. Men så småningom lyckades Sava upprätta en självständig (autokefal) serbisk-ortodox kyrka.    

Självständigheten erkändes i staden Nicea i Mindre Asien. I och med detta fick serberna själva välja sin kyrkoledare och bestämma om alla kyrkliga frågor själva.

År 1219 blev Sava vald till den förste ärkebiskopen i den serbiska kyrkan. Vid invigning av det färdigbyggda kloster Zicha krönte ärkebiskopen Sava sin bror Stefan till kung. Serbien fick sin förste krönte kung Stefan Prvovenchani (den förstvigde).

Sava var författare. Han skrev regler för munkarnas liv i klostret Hilandar och för ett kapell i staden Karea på Athos samt regler för klostret Studenica. Där beskrev han i inledningen om denne Simeons liv: ”Han som byggde klostret Studenica”.

Sava vallfärdade till de heliga platserna: Jerusalem, Betlehem, Golgota, Sinai, Antiokia och Alexandria. Vid återvändande från den andra långfärden kom han inte levande till Serbien. Sava dog i Trnovo, den dåvarande bulgariska huvudstaden, den 14 januari, eller enligt den nya kalendern, den 27 januari 1236.

Kung Vladislav, som var Savas brorson, flyttade Savas kropp till Serbien och begravde den i klostret Milesheva. Där låg Savas heliga kropp (moshti) över 350 år. Den serbiska kyrkan förklarade sin förste ärkebiskop Sava som helgon. Det serbiska folket dyrkade och älskade S:t Sava. Ty han var andlig fader och skapare av den serbiska självkänslan och identiteten.

Turkarna besegrade serberna i Kosovo polje (Trast fältet) år 1389. Men hela Serbien erövrades av turkarna år 1459, när staden Smederevo föll. Därefter började mycket svåra tider och slaveri för det serbiska folket under turkiskt (muslimskt) styre.

När turkarna insåg hur mycket S:t Sava betydde för serberna, beslutade Sinan-pasha att bränna Savas heliga kropp för att krossa serbernas uppror. Turkarna tog Savas kropp från klostret Milesheva och transporterade den till Vrachar, där den brändes år 1595. På den tiden låg Vrachar utanför Belgrad, men idag ligger det mitt i huvudstadens centrum.

Trots att turkarna hade bränt  S:t Savas heliga kropp bevarades hans ande och levde kvar hos serberna. S:t Sava är den förste serbiske ärkebiskopen, helgon, författare, diplomat, lärare och teolog. Han är grundare av serbiska skolan, kyrkan och staten. Han är huvudstommen för den serbiska identiteten.

                                                                                                                                 

***

Kristi födelse i ett Serbiskt hem

   Förutom ett rikt gudstjänstfirande i samband med Kristi födelse, fins det en del jultraditioner, som bevarats i de serbiska hemmen.
    Tidigt på Julaftonens morgon går far i huset ut i skogen. Där väljer han en ek eller en gren av en ek. Han gör ett korstecken i Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn, och med tre slag hugger han av trädet. "Han bar hem "jultradet" och ställer det utanfor huset. På Julaftonens kvall bär fadern in eken i huset tillsammans med halm. Mor och barnen i huset strör vetekorn över honom. Halmen skall föra oss och våra tankar till grottan där Gudabarnet föddes. Eken är trädet som herdarna enligt den muntliga traditionen tog med, för att elda vid krubban och värma det nyfödda barnet. Vid julbönen i kyrkan på Julaftonskväll, välsignas juleken och de troende tar med sig kvistar av den hem. Dessa kvistar säts bakom hemmets ikon och får sitta där under hela året. Halm sprids ut i hemet och får vara kvar där tre dagar. Det är brukligt att familjen intar sin fastemåltid (Julafton är en sträng fastedag, i fall den inte faller på lördag då fastar man på olja) på halmen på golvet. Det händer också att man övernattar på halmen.
    Också valnötter används på ett speciellt sätt. Husfadern kastar tre valnötter mot husets väggar, i Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn som symboliserar Den Heliga Treenighetens allestädes närvaro. Ofta kryper barn omkring och letar efter valnöterna, som dom sedan äter upp. Barnen kan gå från hus till hus och sjunga julsånger. De "belönas" ofta med nagån gåva.
    Från Juldagen och hela festtiden igenom hälsar vi varandra med:"Kristus är född!", och man svarar:"Han är sannerligen född!". Fastan bryts efter Juldagens liturgi och matbordet pryds med, bland mycket annat, en julkaka. I kakan bakas in ett mynt och ett litet stycke av jultädet. Husfrun får  köpa tillbacka myntet från den son hitat den i kakan, myntet betrakas som lyckobringande. Den som hittar jul trädet får hämta ved året ut. Det finns många symboliska förklaringar för myntet och julträdet man bakar in i kakan beroende på vilken del av Serbien man kommer från. 
    Det första barnet som gästar hemmet på Juldagen och som kommer med hälsningen: "Kristus är född!", betraktas som en glädjens budbärare. Barnet tages emot som Herren själv och får en julgåva av familjen.

***

                    Julberätelse         Moder Christodoli
 
   Efter en lång fasteperiod, en adventstid, är för oss JULNATTENS under en verklighet. Undret att Guds Moder Maria, födde Jesus Kristus vår Frälsare, till världen, detta kan vi läsa om i de olika evangelierna i Bibeln.
   I den lilla staden Nasaret, levde för mycket länge sedan en ung kvinna, som hette Maria. Hon var trolovad med en gammal man, som hette Josef. I det landet där de bodde fanns en kejsare som hette Augustus. Han ville att alla människor skulle betala skatt i den stad som man kom från.. Josef var från Judeen och måste resa en mycket lång väg, förr att komma till en stad som hette Betlehem. På den tiden då Josef och Maria levde, kunde man resa genom att rida på åsna, häst eller om man var mycket rik, på kamel. Josef var en fattig man och ägde nog bara en åsna.
    Josef ville ej lämna Maria ensam i Nasaret, därför att hon väntade på att föda sitt barn. Han tog darför Maria med sig den långa vägen till Betlehem. När de nu närmade sig Betlehem önskade Josef finna ett härbärge, en plats dar de kunde bo under tiden, som de skulle vara i Betlehem. Men eftersom många människor hade kommit för att skattskriva sig, fanns det inte någon som kunde låta dem få ett rum att bo i. Just da kände Maria att hon skulle föda sitt barn. Vad skulle nu Josef göra? Josef fick se ett stall. I detta stal fick Josef och Maria bo tillsammans med djuren. Nu var det dags för Maria att föda sitt barn och då hon hade fött det, lindade hon barnet med linnebindlar, såsom man gjorde förr med de nyfödda barnen också här i Sverige. Barnets säng blev den krubba som djuren åt ur. Maria bäddade ned sitt barn där, för att det inte skulle frysa.
    Inte långt borta från detta stall fanns en äng som kallas Betlehems äng. Där brukade herdar vakta sina får. Också den har natten fanns herdar som vaktade sina får på ängen. men någonting mycket spännande hände herdarna denna natt. Plötsligt fick de se en ängel, som stod framför dem. Herdana blev först mycket rädda. Men ängeln sade till dem, att inte vara rädda. Herdarna undrade säkert varför en ängel hade kommit till dem på ängen. Då berättade ängeln, att någonting mycket underbart hade hänt i Betlehem. Ängeln sade; jag vill berätta för er en stor nyhet, som alla folk kommer att få reda på, en mycket stor glädje. I dag har världens Frälsare, Messias = Kristus, fötts i Betlehem. Medan ängeln berättade för herdarna hur de skulle kunna hitta platsen dar Kristus var född, kom det en hel skara av änglar, och de sjöng en sång: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka Han har behag." Änglarna sjöng en glädjesång, att Gud ville att det skulle vara frid på jorden, bland alla människor.
   När änglarna hade sjungit för herdarna försvann de, och herdarna var ensamma med får. I sin glädje talade de med varandra om att de måste gå till den plats där Messias var född, och de skyndade till stallet i Betlehem. Precis såsom ängeln hade sagt till dem, så hände att de fann det nyfödda barnet, som låg lindat i krubban. Där var också Josef och Maria.
    Nu förstår vi att det Barn som Maria hade fött, var inte ett gossebarn, likt alla andra barn utan att detta Barn var Messias, vår Frälsare, som hade fötts till världen, den första julnatten. Det är denna stora fest, JESU FÖDELSES FEST, JESUFÖDELSEDAG, som vi firar då vi firar JUL.
    När så herdarna hade fått se Kristus och det stora glädjefyllda undret, att Guds Son hade fötts till världen, gick de tillbaka till sina får på ängen, samtidigt som de sjöng i glädje till Gud, för allt som de hade fått vara med om.
    Mycket långt bort från Betlehem fanns några vise män, som kunde mycket om vad stjärnorna på himmelen betyder. Nu hade de sett en stjarna som de aldrig hade sett förut. Då kom de ihåg, att den natt då Messias skulle födas, skulle också en stjärna lysa på himmelen, en stjarna som lyser mycket starkare än alla andra stjärnor. Det var den stjärnan som de vise männen hade sett, och de förstod att Messias var född.
    De vise männen reste nu den långa vägen till Jerusalem, en stad nära Betlehem. Där träffade de en konung som hette Herodes. Då Herodes fick veta om stjärnan blev han mycket rädd. Han visste att Messias skulle bliva en stor konung och var rädd för att han sjalv skulle förlora sin makt. Till de vise männen sade han nu: Försök att leta reda på var Messias är född, för att också jag kan komma och giva mina gratulationer. Men Herodes ville inte se Messias för att han skulle kunna gratulera, utan han ville döda Kristus. Men hur skulle nu de vise mannen hitta stallet i Betlehem? Jo, denna stjärna som följt de vise männen till Jerusalem, borjade nu röra sig på himmelen, och de vise männen följde nu den väg som stjärnan lyste för dem. Plötsligt stanar den. Den ville inte röra sig mera. Då förstod de vise männen, att det maste vara i stallet. Men hur skulle en Konung kunna födas i ett stall? De steg av sina kameler, som de nog hade ridit på den långa vägen, och gick in i stallet. Då såg de Messias ligga i krubban och de tog fram sina gåvor för att giva till den nyfödde, Kristus. De hade med sig guld en symbol för vår kärlek till Kristus och våra medmänniskor. Rökelse en symbol för vår bön och ånger över synden. Myrra en symbol för vår lydnad till Kristus. Detta kan också bliva vår JULGÅVA till Honom, inte bara på JULDAGEN, utan en gåva som vi skal giva till Kristus varje dag. Amen.
 
Kontakion for Kristi fodelses fest
 
Kontakion, 3:e tonen
 
Jungfrun föder i dag Honom, som är före all tid, och jorden erbjuder en grotta åt den Otillgänglige. Änglarna lovsjunga med herdarna och de vise följa stjärnan. Ty oss är fött ett litet barn. Han som av evighet är Gud.

HELIGE NIKOLAOS 
UNDERGÖRAREN 
Denna dag firar vi även Helige Nikolaos Undergöraren, Ärkebiskop av Myra i  Lykien.  
  
Heliga Nikolaos är född cirka 280 i Lykien till kristna föräldrar. Han gick bort runt 345 i Myra, Lykien. Han var ärkebiskop av Myra, i nuvarande Turkiet.
Han blev prästvigd av sin släkting Ärkebiskopen Nicholas och for sedan till Jerusalem för att där bli eremit men fick där en uppenbarelse att återvända  och  involvera sig i kyrkan, han skulle då bli räddningen för många själar.  Han återvände då till sin hemstad där han blev ärkebiskop. När hans föräldrar dog så skänkte han allt arv till de behövande, därefter blev gåvor till behövande och givmildhet hans kännetecken. Han tog stor noggrannhet i att gåvor skulle ske anonymt. Heliga Nikolaos var också en av de många biskoparna som närvarade vid första konciliet i Nicea 325.
Helige Nikolaus har utfört många mirakler under sin livstid och även efter sin bortgång till många kristna som har bett till honom.  Han var välsignad av Gud  att kunna hela och utföra mirakel.  Flera gånger hade hans böner till Gud lyckats lugna stormar och rädda många sjömän och skeppen han reste i. Detta har hänt många gånger genom tiderna efter sjömän i nöd har bett till honom.  Helige Nikolaus har blivit skyddshelgon för bla. de resande och de på sjön.

 

 

Träder i templet av de mest

 heliga Jungfru Maria.

04.december/21.november

När Jungfru Maria fyllt tre år Hennes fromma föräldrar beredda att uppfylla sina löften. De kallade samman sina släktingar, inbjudna vänner i samma ålder som deras dotter, klädde henne i hennes finaste kläder och tillsammans med folk sjungande psalmer, förde de henne till templet i Jerusalem att vara vigd åt Gud. Hennes vänner och Maria själv gick med brinnande ljus i händerna. Ledda av översteprästen, prästerna, sjungande psalmer, kom ut ur templet för att möta dem.
Joachim och Anna kom med vördnadsfulla böner som Maria till det första steget i den trappa som leder till templet. Denna trappa hade femton höga steg, efter antalet av psalmer som prästerna sjöng vid inträdet i templet.
Där klättrade den tre-åriga Maria själv de höga stegen utan hjälp. På toppen mötte och välsignade översteprästen henne som han alltid gjorde med alla som kom att bli vigda åt Gud. Sedan, med inspiration av den helige Ande ledde han henne in i det allra heligaste. Detta var den heligaste platsen i templet. Ingen hade rätt att gå in där utom honom, och han gjorde det bara en gång om året. Den Helige Ande upplyste översteprästen med den kunskap som Maria, den valda unga flickan, var värdig att gå in i den heligaste platsen. Hon var ämnad av Gud för att bli mor till Guds Son, som skulle öppna vägen för alla människor in i himmelriket.
Efter att ha uppfylld sitt löfte, återvände Joachim och Anna hem, och Maria stannade för att bo i templet. Där  hon med andra unga kvinnor studerade Guds lag och hantverk. Hon bad , läste den heliga Skrift, och fastade strikt. Maria levde i Guds tempel i omkring elva år, växte djupt fromhet i allt var undergiven till Gud, och var oerhört ödmjuk och flitig.
Den Allraheligaste Maria bestämde sig för att viga hela sitt liv till en Gud. För detta, lovade hon att hon aldrig skulle gifta sig, det hon skulle förbli oskuld för evigt. Den Helige Ande och heliga änglar skyddade den gudfruktiga unga flickan.
Träder i templet av de mest heliga Jungfru Maria firas i den heliga ortodoxa kyrkan på det 21: a november. Denna dag anses vara en stor helig dag, som i psalmer i Kyrkan kallas förebud om Guds goda vilja mot mannen. Från och med denna heliga dag, börjar vi sjunga "Kristus är född ..." under Matins.

 

***

The Holy Archangel Michael and all the Bodiless Powers of heaven

21.november/08.november

The angels of God were celebrated by men from earliest times but this celebration was often turned into the divinization of angels (II Kings 23:5). The heretics wove all sorts of fables concerning the angels. Some of them looked upon angels as gods; others, although they did not consider them gods, called them the creators of the whole visible world. The local Council of Laodicea (four or five years before the First Ecumenical Council) rejected the worship of angels as gods and established the proper veneration of angels in its Thirty-fifth Canon. In the fourth century, during the time of Sylvester, Pope of Rome, and Alexander, Patriarch of Alexandria, the present Feast of Archangel Michael and all the other heavenly powers was instituted for celebration in the month of November. Why precisely in November? Because November is the ninth month after March, and March is considered to be the month in which the world was created. Also, as the ninth month after March, November was chosen for the nine orders of angels who were created first. St. Dionysius the Areopagite, a disciple of the Apostle Paul (who was taken up into the third heaven), described these nine orders of angels in his book, On the Celestial Hierarchies, as follows: six-winged Seraphim, many-eyed Cherubim, God-bearing Thrones, Dominions, Powers, Virtues, Principalities, Archangels, and Angels. The leader of all the angelic hosts is the Archangel Michael. When Satan, Lucifer, fell away from God and drew a part of the angels with him to destruction, then Michael stood up and cried out before the faithful angels: ``Let us attend! Let us stand aright! Let us stand with fear!'' and all of the faithful angelic heavenly hosts cried out: ``Holy! Holy! Holy! Lord God of Sabaoth! Heaven and earth are full of Thy glory!'' Concerning the Archangel Michael, see Joshua 5:13-15 and Jude 1:9. Among the angels there reign perfect oneness of mind, oneness of soul, and love. The lower orders also show complete obedience to the higher orders, and all of them together to the holy will of God. Every nation has its guardian angel, as does every Christian. We must always remember that whatever we do, in open or in secret, we do in the presence of our guardian angel. On the day of the Dread Judgment, the multitude of the hosts of the holy angels of heaven will gather around the throne of Christ, and the deeds, words, and thoughts of every man will be revealed before all. May God have mercy on us and save us by the prayers of the Archangel Michael and all the bodiless heavenly powers. Amen.

***

The Holy Great-martyr George

16.november/03.november

 

On this day we commemorate the translation of the relics of St. George, from Nicomedia, where he suffered at the time of Emperor Diocletian, to the city of Lydda in Palestine. The suffering of this wonderful saint is described on April 23. Anticipating his martyrdom, St. George begged his servant to take his relics to Palestine, where his mother had been born, and where he had distributed his large estate to the poor. The servant did so. During the reign of Emperor Constantine, pious Christians built a beautiful church to St. George in Lydda and, upon the consecration of that church, the relics of the saint were interred there. Innumerable miracles have occurred from these miracle-working relics of St. George, the great-martyr of Christ.

***

 Saints Cosmas and Damian

14.november/01.november


Cosmas and Damian were unmercenaries and miracle-workers. They were brothers both in the flesh and in the spirit, born somewhere in Asia Minor of a pagan father and a Christian mother. After their father's death, their mother Theodotia devoted all her time and effort to educating her sons and raising them as true Christians. God helped her, and her sons matured as sweet fruit and luminaries of the world. They were learned in the art of medicine and ministered to the sick without payment, not so much with medicine as by the name of the Lord Jesus Christ. They were called ``unmercenary physicians,'' that is, unpaid physicians, for they healed freely and thus fulfilled the commandment of Christ: Freely ye have received, freely give (Matthew 10:8). So careful were they in healing men free of charge that Cosmas became very angry with his brother Damian because he accepted three eggs from a woman, Palladia, and ordered that he not be buried alongside his brother Damian after his death. In fact, St. Damian did not accept these three eggs as a reward for healing the ailing Palladia, but rather because she adjured him in the name of the Most-holy Trinity to accept these three eggs. Nevertheless, after their death in the town of Fereman, they were buried together according to a revelation from God. The holy brothers were great miracle-workers both during their life and after their death. A snake crawled through the mouth and into the stomach of a certain farm laborer during his sleep, and the unfortunate man would have died in the greatest pain had he not, in the last moment, invoked the help of Saints Cosmas and Damian. Thus, the Lord glorified forever the miracle-working of those who glorified Him on earth by their faith, purity and mercy.
 

***

SM Demetrios av Thessaloniki

08.november/28.oktober

 

Saint Demetrios föddes i Thesaloniki, Grekland i 270 AD. Han kom från en välbärgad familj och eftersom han var atletiskt utseende och heroiska i anden, blev han en högt uppsatt officer i den romerska armén på en mycket ung ålder. (Det är därför han är avbildad i bysantinska ikoner i militär klädsel, antingen stående eller rida en häst.) Han ansåg sig en soldat av Kristus först, och en militär soldat sekund. Han tillbringade större delen av sin tid som en hängiven missionär, predika evangeliet vid hemliga möten och konvertera hedningar till den kristna tron.
Vid ett av dessa möten var han fångas och placerades framför kejsaren Maximianus, som ville lära sig sanningen om omvandlingar. Saint Demetrios förkunnade sin tro genom att säga: ". ... Bara i Kristus tror jag" Med detta tillkännagivande, beordrade Maximianus att Saint Demetrios sättas i fängelse och utsätts för de grymmaste tortyr.
Även om Sankt Demetrios fängslades, han slutar inte att predika evangeliet för dem som kom för att se honom. I fängelse var han besök av hans efterföljare, Nestoras. Nestoras var en man med liten kroppsbyggnad och hade kommit för att be för sin älskade lärares välsignelse att slåss i den kommande gladiator-spel. Kejsaren hade beslutat att använda spel som en duell mellan kristendom och hedendom genom att utmana någon kristen till en kamp mot den atletiska jätte, Leo.
Med välsignelse från Saint Demetrios, kämpade Nestoras och dödade Leo. Rasande över förlusten av sin favorit gladiator, befallde kejsaren att Nestoras bli halshuggna på plats. Som erkänner att Sankt Demetrios var den inspirerande kraften bakom Nestoras, beordrade kejsaren att Saint Demetrios utföras av spjut den 26 oktober begravdes 306 e.Kr. kristna kroppen av Sankt Demetrios på platsen för hans avrättning och på grund av den vackra doft som kom från hans grav, namngavs han Mirovlitis eller "Myrra Gusher".
De äldsta ikonerna i Saint Demetrios kan finnas i hans tempel i Thessaloniki där han är skyddshelgon. Detta är inte bara för att han föddes och dog där, men eftersom folk tror att det var hans ingripande som räddade staden under många attacker av slaviska folk, bulgarerna, araber, saracenerna och andra. Även befrielsen av Thessaloniki under Balkankrigen på 1912 sammanfaller med fest dagen i Saint Demetrios den 26 oktober.
I forna tider var livet av Sankt Demetrios firas med festligheter som varade i månader. Dessa gudstjänster där tillsammans med många händelser som den berömda marknaden som heter "Demetria". Handlare och affärsmän från Europa, Egypten, Arabien och Libyen kom till affären och handel. Festen var också deltog filosofer, lärda män av tiden och artister. Till denna dag är värd Thessaloniki Greklands största internationella mässan varje år.
 

***

LIFE OF SAINT PETKA

27/14 Oktobar

The beloved Serbian saint Paraskeva, more popularly called by her worldly name, Petka, or Petka-Paraskeva, was born in the town of Epibata on the shore of the Sea of Marmara, near the imperial city of Constantinople. Her parents were faithful in fulfilling God's commandments and well-known for their charitable deeds. By their prayers and example, Petka and her brother both decided at an early age to dedicate themselves wholly to Jesus Christ. Petka's brother received his parents' blessing to become a monk and he was later made a bishop. Petka, like most girls of her time, was educated at home. Here she matured in her desire to imitate the saints and enter into their company in heaven. In church one day, Petka heard the Gospel reading, If any man will follow Me, let him deny himself . . . Christ's words so impressed themselves on her heart that on leaving the church she gave away her good dress to a poor woman on the street, exchanging it for the woman's rags. She did this several times. When she was scolded, she replied that she could not live otherwise. To be a disciple of Christ meant to be a doer of the word and not a hearer only.    After her parents died, Petka went to Constantinople, a city full of churches with many relics and wonder-working icons. There she met some zealous ascetics who instructed her in the spiritual life. Settling in an isolated place outside the city, she spent five years in concentrated prayer and fasting before making a pilgrimage to the Holy Land, where she had long desired to venerate those places where our Saviour had lived and walked. She did not return to Constantinople but, yearning to withdraw still further from the world and its distractions, she crossed the River Jordan into the wilderness. Like St. Mary of Egypt, who had lived there four centuries earlier, St. Petka struggled hard to regain that likeness to God, which mankind lost when Adam fell. She sustained her body with desert grasses, eating only after sunset. Her spirit she nourished with prayer, her mind constantly on God, Who is mighty to save from faintheartedness and from tempest (Ps. 54:8). As her body grew withered, her soul blossomed with virtues as befits a true bride of Christ. In her were fulfilled the words of the Psalmist, And the King shall greatly desire thy beauty (Ps. 44:10). Years passed, and Petka grew old. One night she was praying as usual when an angel in the form of a radiant youth appeared to her and said, "Leave the wilderness and return to your native land, for there you are to leave your body on the earth and ascend with your soul to the Lord." The Saint, discerning in this God's will, rejoiced that she was soon to part from the earthly temple of he body, although she was sorry to leave her desert solitude, for nothing so cleanses the soul and draws it near to its original likeness as the desert and silence. Back in her native town of Epibata, St. Petka lived for another two years in asceticism before God called her into the next world, to join the choir of the righteous. She was given a Christian burial, but as no one knew who she was or where she was from, she was buried in an unmarked grave. It pleased God, however, to reveal the glory of His saint. Years after her repose, the body of a dead sailor washed ashore. It had already begun to decay and give off a horrible stench before a stylite saint nearby detected it and asked the villagers to bury it. They unknowingly dug the grave right over the relics of St. Petka. That night, one of the grave-diggers, a pious man by the name of George, had a dream. He saw a queen seated on a throne, surrounded by a glorious company of soldiers. One of them said to him, "George, why did you disdain the body of St. Petka and bury a stinking corpse with it? Make haste and transfer the body of the Saint to a worthy place, for God desires to glorify His servant on earth." Then St. Petka herself spoke: "George, dig up my relics at once. I can't bear the stench of that corpse." And she told him who she was and that she was originally from Epibata. That same night, a devout woman, Euphemia, had a similar dream. 
On being told about these dreams the next morning, the villagers took lighted candles and went to the cemetery, where they dug down and discovered St. Petka's relics, fragrant and incorrupt. The relics were taken to the church of the Apostles Peter and Paul, where, by the prayers of the holy ascetic, many people were healed of various diseases and the blind received their sight. Due to historical circumstances-the Crusades and the belligerent expansion of the Ottoman Empire -the relics of St. Petka-Paraskeva did not remain in Epibata. Two centuries after her death (1238 A.D.), the Bulgarian emperor John Asen decided to move St. Petka's relics from Epivat, which then was under the Crusader's control, to Trnovo, the capital of Bulgaria. After the Turkish occupation of Bulgaria, the relics were moved again--this time to Vidim on the Danube (Vlaska). In 1396 when the Turks also conquered this area, the Serbian princess Milica acted to bring the holy relics to Belgrade. In 1417 the Church of St. Petka was built in Belgrade and her holy relics were placed there. In 1521 after the mighty Sulleyman II conquered Belgrade, St. Petka's remains, along with many Serbian families, were moved to Constantinople. There her remains were received with great respect and solemnity and the Sultan brought them to his castle. Numerous miracles occurred there, which caused the holy Mother Petka-Paraskeva also to be worshipped by Muslims. In 1641, with permission from Constantinople's patriarch Partenije I, the pious Moldavian ruler Vasilije Lupul brought St. Petka's remains to Moldavia's capital, Jash, where on 14/27 October they were placed in the church of the Three Holy Hierarchs, where St. Petka's holy relics continued to glorify the Lord with wonders and miracles. Water from St. Petka's spring in Belgrade has effected many cures for those who with faith call upon her intercession. 
 

***
 

Guds Moders beskydd

 

Guds Moders Beskydd, på kyrkslaviska Pokrov (Покровъ, "beskydd") och på grekiska Skepê (Σκέπη), är en högtid till Guds Moder Jungfru Maria, som firas inom östortodoxa kyrkor. Högtiden är en av de viktigaste i det ryska ortodoxa liturgiska året.

Det ryska ordet "Pokrov", liksom det grekiska "Skepê", har en mångtydig innebörd. Dels refererar det till en "mantel" eller "slöja", men det betyder också "beskydd" eller "förbön". Det förekommer därför översättningar av högtiden som "Vår frus slöja" eller "Theotokos beskyddande slöja".

Enligt östortodox tradition uppenbarade sig Maria Guds Moder på 900-talet i Sankta Maria Blachernaekyrkan i Konstantinopel, där flera av hennes reliker förvarades, bland annat hennes mantel och slöja. En söndag, den 1 oktober, såg den Helige Andreas Salos, en Kristi dåre, hur kyrkans kupol öppnades och Jungfru Maria svävande kom in i kyrkan åtföljd av änglar. Hon knäböjde och bad för alla troende kristna i världen. Hon gick sedan till platsen där hennes reliker förvarades, tog manteln och bredde den ut över alla närvarande i kyrkan som ett beskydd.

Guds Moders Beskydd firas den 1 oktober (den 14 oktober enligt den gregorianska kalendern). I Grekland firas dagen den 28 oktober, tillsammans med den andra nationaldagen.

Inom den västliga kristendomen förekom under hög- och senmedeltiden mariaframställningen Skyddsmantelmadonnan (även inom kyrkligt måleri och skulptur i Sverige), vilken härstammar från den östortodoxa traditionen.[

De första kyrkorna tillägnade Guds Moders Beskydd uppkom i Ryssland under 1100-talet. Två av dessa är välkända, Vasilijkatedralen på Röda torget i Moskva (vilken i Ryssland ofta kallas Pokrovskijkatedralen), och Pokrovkyrkan vid Nerl nära Vladimir.

***

Ur en predikan av Theodore de Studite, 9: e århundradet

 Den dyrbara och livgivande Kristi kors


 Hur dyrbara gåva korset, hur lysande att begrunda!  I korset finns det inget mingel på gott och ont, som i trädet i paradiset: det är helt vacker att skåda och goda att smaka.   Frukten av detta träd är inte döden utan livet, inte mörker utan ljus. Det här trädet inte kasta inte ut oss ur paradiset, men det öppnar vägen för vår återkomst.

 Detta var det träd som Kristus, som en kung på en vagn, förstörde djävulen, herre döden och befriade den mänskliga rasen från hans tyranni.  Detta var trädet på vilken Herren som en tapper krigare sårades i händer, fötter och sida, läkta sår synd som den onda ormen hade tillfogat vår natur. Ett träd orsakade en gång vår död, men nu ett träd ger liv.  När lurad av ett träd, har vi stöts nu listiga ormen med ett träd.  Vad en häpnadsväckande förvandling!  Att döden skulle bli liv, bör detta förfall blir odödlighet, bör den skammen att bli ära! Tja kanske det heliga aposteln utropa: Bort det mig att ära utom i kors vår Herre Jesus Kristus, genom vilket världen har blivit korsfäst för mig, och jag för världen Den högsta visdom som blommade på korset har visat! dårskapen i världslig visdom stolthet. Kunskapen om allt gott, som är frukten av korset har skära bort skott av ondska.

Underverk åstadkoms genom detta träd var förebådade tydligt även av det blotta slag och figurer som fanns i det förflutna. Meditera på dessa, om du är ivriga att lära sig. Var det inte träet på ett träd som gjorde det möjligt Noa, på Guds befallning, att undkomma förstörelsen av floden tillsammans med sina söner, sin hustru, sina söners hustrur och alla slags djur?  Och säkert stav Mose förebådade korset när den förvandlade vatten till blod, svalde den falska ormar av Faraos magiker, uppdelat havet vid en stroke och sedan återställs vatten till sina normala, drunkning fienden och rädda Guds eget folk?  Arons stav, som blommade i en dag bevis på hans sanna prästerskapet, var en annan figur av korset, och inte Abraham förebådar korset när han bunden hans son Isak och lade honom på högen av trä?

Genom korset död dödades och Adam återställdes till liv. Korset är härlighet alla apostlarna, kronan av martyrer, helgandet av de heliga. Genom korset vi ställer på Kristus och kastade bort våra forna jag. Genom korset vi fåren av Kristus, har samlats i en besättning avsedd för fårfålla i himlen.

 

***

Apostlafastan
Efter påsk råder en enorm glädje, för att vår Herre Jesus Kristus är uppstånden och då glädjes vi med och i honom. Under den här perioden fastar vi inte: ”Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta.” (Luk 5:35).

Apostlarnas fasta börjar 20 juni / 07.juni och avslutas med S:t Petrus och S:t Paulus högtid. Apostlarnas fasta inträffar efter Kristi himmelfärd, alltså när Jesus inte längre finns på jorden. Jakob av Edessa som avled år 708 sade att vi inte vet hur denna fasta kom till vår kyrka. Han säger dock att det är möjligt att den kommer av att Johannes lärjungar ifrågasatte Jesus lärjungar angående varför de inte fastade. På det svarade Jesus: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta." Luk 5:34-35 (Brudgummen=Jesus) Efter detta anses det att apostlarna fastade, men även för att förbereda sig inför det stora uppdraget och finna styrka att förkunna och sprida evangeliet om Jesus Kristus runt om i världen vilket krävde bön och fasta.

Efter bön och fasta gav sig apostlarna ut i världen och predikade Jesus Kristus budskap, man kan läsa om apostlarnas arbete i Apostlagärningarna och om hur evangeliet om Jesus spreds till alla världens folk. Petrus är en centralfigur i första delen av Apostlagärningarna och Paulus i den andra. Petrus hette Simon men fick namnet Petrus av Jesus. Petrus betyder klippa och Jesus ville med detta namn visa alla att Petrus skulle bli en stadig ledare för de övriga lärjungarna. Jesus sa: ”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen”(Matt 16:18-19).

Paulus (ursprungliga namn Saul) var på väg till Damaskus för att förfölja kristna, men mötte den uppståndne Jesus på vägen dit, i det ögonblicket blev hans liv förändrat. Han blev en viktig person i spridandet av kristendomen till Europa och blev en av dem som fick undervisa de nya församlingarna och uppmana dem till goda gärningar, styrka i tro och uthållighet i prövning. Han genomförde missionsresor för att grunda nya församlingar och för att uppmuntra de kristna i deras nyvunna tro. Paulus är en av kyrkans mest framträdande missionärer.

Jesus handlade genom apostlarna och hjälpte dem på deras väg! Han sade ”utan mig kan ni ingenting göra”. Må deras böner vara med oss! Amin.

***

Jesu Kristi Förklaring

 (Matteus 17: 1-13)

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och  gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen,, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg  Moses och Elias stå och samtala med honom. 

Då sade Petrus till Jesus : "Herre, det är bra att vi är med. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en för dig, en för Moses en och för Elias ." Medan han ännu talade, sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade : "Detta är min älskade Son, han är min utvalde. Lyssna till honom."

När lärjungarna hörde detta, kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte rädda." De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus. När de gick ner från berget, sade Jesus åt dem: "Berätta inte för någon om det ni har seet, förrän Människosonen har uppstått de döda."

Lärjungarna frågade honom : "Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?" Han svarade : "Visst skall Elias komma och återställa allt. Men jag säger er att Elias redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida." Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.

 

***

Heliga Konstantin och Helena
de apostlalika 

Vilka var då de Heliga Konstantin och Helena? Konstantin var barn till kejsarinnan Helena och kejsaren Konstantius. Kejsaren hade fler barn från ett annat äktenskap men med Helena hade han bara ett, Konstantin. För att denne skulle erövra kejsarmakten i Romarriket fick han utkämpa två slag. Vid det ena slaget drabbades Konstantin av rädsla inför motståndarhären. Men vid slaget uppenbarades sig plötsligt, under fullt dagsljus, ett strålande kors omgivet av stjärnor. På korset stod det skrivet med bokstäver: "I detta tecken skall Du segra". Styrkt av detta beordrade Konstantin att man skulle tillverka ett kors likt det han hade sett och att det skulle bäras framför armén. Genom korsets kraft vann han så en ärorik seger, trots att motståndararmén var större. Omedelbart efter detta presenterade Konstantin sitt fridedikt i Milano 313, som gjorde slut på den långa kristendomsförföljelse i Romarriket. Efter detta flyttade han Romarrikets huvudstad från Rom till en ny stad som fick namn efter honom, Konstantinopel.

Vid den tiden blev Konstantin sjuk och man konstaterade att han hade fått spetälska. Hednaprästerna rekommenderade honom att bada i blod från slaktade barn, men det ville han inte göra. Då uppenbarade sig apostlarna Petrus och Paulus för honom och uppmanade honom att söka upp en biskop Sylvester som skulle hela honom. Detta gjorde också Konstantin och biskopen berättade för honom om den kristna tron och döpte honom. Då Konstantin klev upp ur vattnet efter dopet så hade spetälskan försvunnit och han var botad.

Konstantin uppträdde också som försvarare av den rena kristna tron då han kallade samman det första s.k. ekumeniska konciliet i Nicea år 325.

Konstantins mor, kejsarinnan Helena, var också en hängiven kristen. Hon besökte Jerusalem och återfann där Kristi dyrbara kors och lät över denna plats bygga Uppståndelsekyrkan. Hon lät också bygga många andra kyrkor i det Heliga Landet.

Den Heliga Helena insomnade år 327 i en ålder av 80 år och den Helige Konstantin insomnade år 337 i Nikomedia. Hans kropp begravdes i de Heliga Apostlarnas kyrka i Konstantinopel. Deras minne firas i den Ortodoxa kyrkan den 21 maj, gamla stilens kalender, varje år.

***

DEN BLINDFÖDDES SÖNDAG

Gospel läsning: John 9,1-38. 

Efter Midfeast kom Herren Jesus Kristus till templet igen och lärde de människor som kom till honom.Efter att ha lämnat templet, öppnade han ögonen på en man ", som var blind från hans födelse.

Miraklet som beskrivs i dagens evangelium är ännu mer anmärkningsvärt än det kan verka vid första. St Basil och andra fäder säger att detta inte var bara en fråga om att ge syn för en blind man är född med ögon som inte fungerade, men att någon som inte hade några ögon alls! Den andra Exapostilarion för denna söndag säger, "Längs vägen hittade vår Frälsare en man som saknade både syn och ögon ...".

Evangeliet säger: "Eftersom världen började var det inte hört att någon människa öppnade ögonen på en som är född blind". Det finns exempel i det gamla (Tobit 2:17) och nya (Mark 8:22-26) Testamentet för blinda får syn, men detta är något helt motstycke.

Frälsaren placerade lera i mannens tomma hylsor och bad honom att tvätta i den pool av Siloam. När han lydde dessa instruktioner, blev ögon lera levande ögon!

***

DEN SAMARITISKE KVINNANS SÖNDAGEN

 

Från Joh 4,  Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Giv mig att dricka." . Då sade den samaritiska kvinnan till honom: "Hur kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?" Jesus svarade och sade till henne: "Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig:` Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen; men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv." Kvinnan sade till honom: "Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.

***

DEN FÖRLAMADE MANNENS SÖNDAG

 

Denn söndag tillägnas Kristi mirakel om den förlamade mannen. Kristus helade en man som hade varit förlamad en mycket lång tid, se Johannesevangeliet 5:1-15

***
 

STORMARTYREN GEORGIOS
 

Den store martyren Helige Georgios,  var född av kristna föräldrar i Kappadokien, mot slutet av 200 talet. Georgios önskan var att bli soldat. Han steg snabbt i rank i den romerska armén. Han njöt av till förmån för kejsar Diocletianus som kände hans  familj, och han var också en utmärkt soldat.

Men kejsar Diocletianus hatade kristendomen och straffade brutalt de som identifierats som Jesus Kristi efterföljare.  När Georgios såg hur kristna förföljdes och dödades, så fördömde han de grymma handlingarna och förkunnade sin egna kristna tro inför kejsaren. Han avstod även hans armés provision, en handling som ansågs vara djupt kränkande till Rom och dess härskare.

Kejsaren fängslade och torterade Georgios. Den unge fången bad ständigt och räddades från döden om och om igen, trots de hemska saker de gjort med honom. Synen av dessa underverk och Georgios trogna bön ledde till att många av dem som sett dem dessa underverk att bli kristna, däribland kejsarens hustru Alexandra. Detta ökade Diocletianus raseri och frustration, och  han beordrade år 303 sin fru och Georgios att bli halshuggna.

Den välkända bilden av Stormartyren Georgios visar honom skjuta  ett långt spjut i en hotfull djur, en drake, men i hans liv så finns inte en sådan episod. Ändå är det en lämplig bild, eftersom den speglar hans mod i utmanande mot kraftfullt ont, och att övervinna sin styrka genom bön. Bilden påminner oss om att vi också måste stå upp mot det onda och försvara vår tro. Vi måste också vara människor av bön som kan möta ”drakar” av olika slag snarare än att vända ifrån dem.

Helige Georgios är mycket vördad än i dag världen över.   Han är skyddshelgon för England,  Moskva har flera statyer och andra avbildningar av honom, otaliga ortodoxa kyrkor är namngivna efter honom. Folk ser till honom för mirakel och helande också.

På denna dag kan vi läsa Apostlagärningarna 9:1-19, som berättar om aposteln Paulus omvändelse på vägen till Damaskus. Det första ord som beskriver Paulus får  honom låta som en man besatt av en ”drake” själv. Vi läser: ” Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar…” Saul hatar så de kristna att han vill infånga de han fann i Damaskus, binda dem och föra dem till Jerusalem för att ställas inför Templets myndigheter.

Paul har en inre drake att möta och erövra. Han måste ändra hela sitt sätt att tänka och agera och göra sig av med hatet inom honom. Vi har också drakar att besegra-vissa interna, några yttre. Helige Georgios och Paulus påminner oss om det, och de påminner oss också om att Kristus kan leda oss, som han ledde dem till seger över drakar i vår väg.

***

MYRRABÄRERSKORNAS SÖNDAG

De Myrrabärande Kvinnorna

 De Myrrhabärande kvinnorna är dem som följde Herren medan han predikade och tjänade honom. Under Kristi lidande och död på korset så övergav inte de Myrrabärande kvinnorna sin Frälsare.  De stod på Golgotha (platsen för Korsfästelsen) och sörjde där tillsammans med Helige Guds Moder. Efter Kristi död och begravning så kom de tidigt på morgonen med myrra enligt den judiska begravnings traditionen, för att smörja Herrens dyrbara kropp med.   Herren belönade kvinnorna för deras kärlek och hängivna omsorg. De Myrrabärarna blev värdigt de första vittnena till Kristi uppståndelse, efter att ha fastställt den tomma graven och efter att ha hört den glada nyheten från ängeln. Den heliga Myrrabärande kvinnorna  fick instruktioner från den uppståndne Herren att föra den glada nyheten till apostlarna.
 

***

Thomassöndagen

På söndag firar vi första söndagen efter Påsk. I dagens texter minns Kyrkan aposteln Thomas, som inte ville tro förrän han fick ”se hålen efter spikarna i hans händer” och sticka sin ”hand i hans sida” (Joh 20:25). Thomas hade inte varit med vid det första tillfället som den uppståndne Jesus visade sig för lärjungarna, och när de berättade för honom om det, kunde han inte tro nyheten. Det var för bra för att vara sant! ”Om jag inte får röra vid såren kan jag inte tro det ni säger” utbrast Thomas, och Herren hörde hans bön:

Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” (Joh 20:26-28).

Gud, som vill alla människors frälsning (Hes 18:23, 32), visade sin stora barmhärtighet mot aposteln Thomas, och besvarade hans bön mycket konkret. Thomas var en apostel, och hade vandrat med Jesus under tre års tid. Han, om någon, borde tro på Jesus Kristus som Herre över död och liv. Ändå kunde han inte fatta det mirakel som uppståndelsen är. Aldrig hade världen skådat ett sådant mirakel! Vi kristna idag, som har facit i hand, kan nästan ibland räkna med det som en självklarhet. Men tänk att stå inför detta radikalt nya! I mötet mellan den uppståndne Kristus och aposteln Thomas sker en uppenbarelse för aposteln, som får honom att bekänna Kristus som ”Min Herre och min Gud:” Genom Kristi död och uppståndelse får människan del av den arvedel hon en gång förlorade. Vägen är öppen – KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN! Låt oss tillsammans med aposteln Thomas bekänna Kristus som vår Herre och vår Gud.

***
 

PÅSKEN-PASCHA

Stilla veckan avslutas natten till Söndag i Stora Lördagen då vi förbereder oss att fira Pascha, högtiden för högtiderna.  Tiden för förberedelsen ger vika för tiden för sin fullkomlighet.  Det otroliga ljuset från den tomma graven kommer att skingra mörkret. Kristus, uppstånden från de döda, förgör fästningen av död och fritar fångar i fångenskap. Döden är uppslukad och segern och livet är befriat. ”Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam så skall också alla få nytt liv genom Kristus” (I Kor 15:21-22).

Kristus uppståndelse är den grundläggande sanningen för den kristna tron. Det är en central erfarenhet och väsentliga budskapet i kyrkan. Det bekräftar äktheten av Kristi  jordiska liv och försvarar sanningen i hans undervisning.  Kristi uppståndelse är en garanti för vår frälsning. Tillsammans med Kristi Himlafärd leder det till Guds förbund med oss för all evighet.                          

***
 

STORA FREDAGEN

På denna fredag så börjar de avgörande och viktiga tre dagarna dvs Stora Fredagen, Stora Lördagen och Påsken /Pascha.  Stora Fredagen och Lördagen är av djup sorg och sträng fasta. Dessa två dagar riktar vår uppmärksamhet direkt mot rättegången, korsfästelsen, Kristus död och begravning. På den Stora och Heliga fredagen i Stilla veckan så  högtidlighåller vi Kristi död på korset. Detta är kulmen av hans passion med vilken vår Herre led och dog för våra synder. Det börjar på torsdagskvällen med Morgongudstjänst av Heliga fredag och avslutas med en kvälls gudstjänst på fredagseftermiddagen då Kristus togs ned från korset och Hans kropp lades i graven.

Utbärandet av PLASTJANITSAN (PLASTANICA) symboliserar bärandet av Hans kropp till graven och sedan när han ligger i graven. Med sorg i hjärtat så går man fram och vördar Honom, man gör korstecknet och knäfaller framför Hans symboliska grav i kyrkan, kysser Hans avbild på graven och lägger en blomma.

***

 

STORA TORSDAGEN-TILL MINNE AV DEN HELIGA NATTVARDENS INSTIFTANDE

Torsdagen den 1 April så är det kvällsgudstjänst med Basileos Liturgi kl. 10.00

Läsningen ur Heliga Evangeliet är: Ap. 1 Kor. 11:23-32; Ev. Matt. 26:1-20, Joh. 13:3-17, Matt. 26:21-39, Luk. 22:43-45, Matt. 26:40-27:2.

Kl. 17.00 så firas Morgongudstjänst med läsning av de 12 Evangelierna om kristi lidande.

 Läsningen ur det Heliga Evangeliet är:  1. Joh. 13:31-18:1; 2. Joh. 18:1-28; 3. Matt. 26:57-75; 4. Joh. 18:28-19:16; 5. Matt. 27:3-32; 6. Mark. 15:16-32; 7. Matt. 27:33-54; 8. Luk. 23:32-49; 9. Joh. 19:25-37; 10. Mark. 15:43-47; 11. Joh. 19:38-42; 12. Matt. 27:62-66.

Denna torsdagen i Stilla veckan så håller vi i minnet fyra händelser: tvätten av lärjungarnas fötter, den Heliga Nattvardens instiftande vid den sista måltiden, Kristus bön och ångest i Getsemane trädgården och Judas svek emot Kristus.

 

Stora Onsdagen

På onsdagskvällen så hålls Oljesmörjelsens sakrament kl.18.00

Det heliga sakramentet Oljesmörjelsen, ges Denna Stora Onsdagen i Stilla veckan för att läka kropp och själ och för syndernas förlåtelse. Vid avslutningen av tjänsten av sakramentet, så smords ansikte och händer med den olja som är välsignad av Den Helige Anden, och Guds nåd, som helar skröpligheter av själ och kropp, kallas ned på varje person.

***

Stora Måndagen

   Veckan som följer palmsöndagen benämns i den ortodoxa kyrkan som stora veckan och veckodagarna kallas följaktligen för for stora måndagen, stora tisdagen etc. Stora veckan utgör den sista tiden av förberedelse inför påsken. De ortodoxa har följt den stora och heliga fastan i fyrtio dagar före palmsöndagen och fortsätter att fasta ända till påsknatten.

   Under stora veckan ändras gudstjänsternas innehåll och stämning gradvis från fastans enkla, kontemplativa och monastiskt influerade form och den annalkande påskfesten tecknar sig allt starkare. Det enkelt upplästa textmaterialet ger vika för körens sjungna delar och hymnografin ger uttryck för den liturgiska erfarenhetens olika aspekter: det emotionella sida vid sida med det teologisk-intellektuella.

***

HERRENS INTÅG I JERUSALEM

Ap. Fil. 4:4-9  Ev. Joh. 12:1-18

Denna söndag firar vi Herrens intåg i Jerusalem även kallad Palmsöndagen. 

Herrens  intåg i Jerusalem är en messiansk händelse, genom vilken hans gudomlighet  förklarades. Då Han kom inridande på en åsna så välkommnade och hyllade folket Honom med att lägga sina mantlar framför Honom och även Palmkvistar. Denna söndag  kallar oss att se vår konung: Guds Ord som kött. Vi är kallade attse honom inte bara som den som kom till oss en gång inridande på en åsna, men den som alltid är närvarande i sin kyrka, som kommer oupphörligen till oss i makt och härlighet vid varje nattvard,  bön, sakrament och i varje akt av kärlek, godhet och nåd. Han kommer inte bara att befria oss från vår död genom sin död och uppståndelse, men också att göra det möjligt att nå gemenskap med Honom. Han är kungen, som befriar oss från syndens mörker och  död. Palmsöndagen kallar oss att se vår konung: Besegraren av döden och givaren av livet.

***
 

LAZARUS UPPVÄCKANDE

Denna Lördag  i Stora Fastan är tillägnad Kristi uppväckande av Lazarus. Ap. Heb.  12:28-13:8   Ev. Joh.11:1-45

Denna lördagen av Lazarus firas med stor vördnad och glädje i Stora Fastan. Denna högtid tolkar den teologiska betydelsen av händelsen då uppväckandet  av Lazarus ses som en profetia i handling. Den föregår både Kristi uppståndelse, liksom den allmänna uppståndelsen av alla de döda i den sista tiden.       Denna uppväckande av Lazarus visar Kristi två naturer, den gudomliga och det mänskliga. Kristi manifesterade sin gudomliga makt genom Hans vetande att Lazarus var död och slutresultatet, miraklet av Lazarus uppväckande. I samband med detta så beskrivs även i Evangeliet Hans djupa känslor av kärlek, ömhet, sympati och medkänsla, samt ångest och sorg ” Han suckade från hjärtat och grät” Den bibliska berättelsen om Lazarus finner man i kapitel 11  Johannesevangeliet.  Lazarus är en av Jesus följare  och bor i byn Betania nära Jerusalem.  Han är bror till systrarna Maria och Martha som skickar bud till Jesus att ” han du älskar är mycket sjuk” .  Jesus stannar ytterligare två dagar där han befinner sig efter ha fått budet och börjar sedan sin resa till Betania. När Jesus ankommer till Betania så har Lazarus redan gått bort och legat i sin grav/grotta i fyra dagar. Han möter först Martha och sedan Maria.  Martha beklagar att Jesus inte kom fram tillräckligt snabbt för att läka sin bror och Jesus svarar med det välkända uttalande ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva, även om han dör, och alla som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö i evighet ”.  Han möter sedan Maria och Jesus blir mycket rörd över hennes sorg. I närvaron av en skara judiska sörjande, kommer Jesus till graven. Under invändningar ifrån Martha, har Jesus bett dem rulla bort stenen från ingången till graven och säger en bön.  Han kallar då Lazarus att komma ut och Lazarus gör det, fortfarande insvept i sina grav-dukar.  Jesus kallar då för någon att ta bort grav-dukarna, Lazarus är uppväckt. Det slutar med att många av vittnena till händelsen ”trodde på Honom” andra sades rapportera händelserna till de religösa myndigheterna i Jerusalem.  I Johannes evangeliet i kapitel 12 nämns  Lazarus igen. En vecka  före Herrens Påsk då Jesus blir korsfäst så återvänder Jesus till Betania och till Lasarus där de äter tillsammans, Martha hans syster, serverar.  Jesus och Lasarus fångar tillsammans uppmärksamheten hos många judar och översteprästerna överväger att döda Lazarus eftersom så många människor tror på Jesus på grund av detta mirakel.

***

5E SÖNDAGEN I STORA FASTAN-HL. MARIA AV EGYPTEN

Heliga Maria av Egypten

Helige Maria av Egypten levde ca 344-421 (ovisst om exakt datum). Hon föddes i Egypten men rymde mycket ung till Alexandria där hon levde ett mycket utsvävande liv. Vissa myndigheter kallade henne  prostituerad men hon sade själv att hon sällan tog betalt för hennes ”tjänster” utan det var hennes outmättliga lust och passion som drev henne. Hon levde huvudsakligen av att tigga och att spinna lin. Efter ha levt så i 17år så reste hon till Jerusalem för högtiden av Upphöjelsen av det Heliga Korset. Hon hoppades att i Jerusalem hitta fler som hon kunde dela sin lust med och  betalade sin resa genom att erbjuda sexuella tjänster. Hon fortsatte denna förödande livsstil även en kort tid efter ankomsten till Jerusalem. När dagen för högtiden av Upphöjelsen av det Heliga Korset var och hon försökte komma in i kyrkan av Kristi grav, (The church of The Holy Sepulchre) så var det en osynlig kraft som stoppade henne ifrån att komma in. När hon insåg att detta var på grund av hennes orenhet, så slogs hon av djup ånger och ser en  Hl. Gudsmoder ikon utanför kyrkan. Där ber hon framför ikonen om förlåtelse och lovar att bli en asket och ge upp världen.   Då hon igen försökte att komma in i kyrkan så gick det denna gång och efter ha vördat relikerna av Jesus kors återvände hon till Gudsmoders ikonen för att tacka då hon hörde  en röst som sade till henne: ” korsa Jordan och du kommer att finna verklig frid” .  Hon gick genast till klostret Hl. Johannes döparen , vid floden Jordanien, där hon fick absolution och efteråt nattvarden. Morgonen efter så korsade hon floden Jordanien och drog sig tillbaka till öknen för att leva resten av sitt liv som eremit i ånger. Hon tog med sig endast tre limpor bröd och när de var slut så levde hon endast på vad hon kunde hitta i öknen. Ungefär ett år före sin död så mötte hon Helige Zosima , i öknen vilken hon återberättade sitt liv för. När han träffade på henne där i öknen, helt oväntat, så var hon helt naken och nästan oigenkännlig som människa. Hon bad Fader Zosima om hans mantel för att kyla hennes nakenhet och berättade sedan hela hennes liv för  honom. Hon bad honom att möta henne på stranden i Jordanien på skärtorsdagen följande år, och att då ge henne nattvarden. När han året efter uppfyllde hennes önskan,  korsade hon floden för att komma till honom genom att gå på vattenytan och mottog då nattvarden,  återigen så bad hon honom sedan att träffa henne  i öknen nästa fasta. Året därpå reste Fader Zosimas igen till samma plats där han först träffade henne, ett tjugotal dagsresa från sitt kloster, och fann henne där liggande död. Enligt en inskrift skriven i sanden bredvid hennes huvud, så dog hon just den natten hade han gett henne nattvarden och hade sedan mirakulöst transporteras till den plats han hittade henne i öknen. Hennes kropp var helt bevarad och han begravde hennes kropp med hjälp av ett förbipasserande lejon. Vid återkomsten till klostret återberättade Fader Zosima  hennes livshistoria till bröderna, och den blev bevarad bland dem som en muntlig tradition tills den skrevs ned av Helige Sophronius.

***

4E SÖNDAGEN I STORA FASTAN –  

HL. JOHANNES KLIMAKOS

   Helige Johannes Klimakos levde ca 579-649 i  Hl. Katarinas Kloster vid  Berget Sinai. Han kom till klostret och blev en novis när han var ungefär 16 år gammal,  när han dog ca 649 var han klostrets Abbot. Han var känd för sin fromhet och vishet och är författaren till ”The Ladder of Divine Ascent”. Det sägs att han under lång tid ha uppmanats att skriva ned sina tankar om andlig tillväxt, som han så tillslut gjorde i denna bok.

   Här beskrivs hur man skall höja sin själ till Gud, som på en stege. Det är på grund av denna bok  Hl. Johannes är känd som ”Climacus,” vilket betyder ”av stegen”. Boken är uppdelad  i trettio kapitel, vart och ett är ett steg på stegen som leder oss i att praktisera en viss kristen dygd. En dygd leder till en annan, åter i likhet med stegen i en stege, tar oss närmare gemenskap med Gud.  Denna bok som till en början var skriven inledningsvis för munkar men är nu en av de mest lästa bland oss ortodoxa kristna, särskilt under den Stora Fastan innan Pascha (påsken).

***

DE FÖRUTINVIGDA GÅVORNAS LITURGI

De förutinvigda Gåvornas liturgi är en liturgi som hålls på vardagar under den Stora Fastan där man kan ta nattvarden. Denna nattvard är extra avsatt ifrån Den Gudomliga Liturgin från söndagen för kommande veckans vardags liturgier . Liturgin består av Vespers kombinerad med ytterligare böner och nattvarden. Vespers följs som vanligt efter lilla Entrén, varefter vissa psalmer och litanior hålls och tysta böner sägs av prästen, varav vissa är unika för De Förutinvigda Gåvornas liturgi, och en del böner motsvarar dem i den normala Gudomliga liturgin. Den Stora Fastan är en tid för ånger, fasta och intensifierad bön, och tagande av nattvarden är särskilt önskvärt vid denna tidpunkt. Även om det är möjligt att fira De Förutinvigda gåvornas liturgi vardagar Mån-Fre så firas den oftast endast i församlingen på onsdagar, fredagar och de festdagar som infaller på en vardag.

***

3E SÖNDAGEN I STORA FASTAN

KORSHYLLANDET

Denna tredje söndag i Stora Fastan högtidlighåller vi det värdefulla och livgivande korset av vår Herre och Frälsare  Jesus Kristus. Denna söndag innebär en särskild vördnad av korset som påminner och förbereder oss att bevara minnet av korsfästelsen under stilla veckan, men det påminner oss också under hela fastan att vi är korsfästa med Kristus.

 Ap. Hebr. 4:14-5:6   Ev. Mark 8:34-9:1

 

Troparion, 1:ta tonen

Fräls, o Herre, Ditt folk och välsigna Din arvedel. Giv Din kristenhet seger över motståndarna, och bevara Ditt herravälde med Ditt Kors.

***

***

Böner under stora fastan

   Öppna för mig botens dörrar, o Livgivare. Ty i morgongryningen ilar min själ till Ditt heliga tempel, då det kroppens tempel den bär är helt förorenat. Men rena det Du såsom Förbarmare med Din barmhärtiga nåd.

O Gudaföderska, led mig på frälsningens väg, ty med skamliga synder har jag fläckat min själ och i lättja har jag förlösat mitt liv. Bevara mig från all orenhet genom Dina förböner.

Gud, var mig nådig efter Din godhet; utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

När jag tänker på myckenheten av de synder jag begått, darrar jag eländige för domens förskräckliga dag. Men i förtröstan på Din barmhärtighets nåd ropar jag till Dig såsom David: Gud var mig nådig efter Din godhet.

***

DEN FÖRLORADE SONENS SÖNDAG

  

Ytterligare en söndag som syftar till förberedelserna inför den stora fastan innan påsk är “den förlorade sonens söndag.” Det är med anledning av den liknelsen, som Jesus berättar i Luk 15:11-32, som vi firar Vesper på söndag. IOrtodox Tidning nr. 2 årg. 49 (s. 24) kan man läsa följande om den förlorade sonen:

Den förlorade sonen tog tidigt ut sitt fadersarv, slösade bort det och fann sig slutligen som en icke-person i ett främmande land. Han återvände till sin fader och sitt hem och hoppades att åtminstone bli mottagen som en tjänare. I stället välkomnades han av sin fader, som återställde honom i sin tidigare ställning som en älskad son. På samma sätt återupprättar Gud inte bara en ångrande syndare i den nåd han kan ha innehaft innan han syndade. Han skänker honom den största nåd som han kunde mottaga. Som vi fortsätter på vägen mot Stora fastan, kallas vi även att återvända till Gud i ånger, och Gud kommer att acceptera oss som sina älskade barn.

I en kommentar till Lukasevangeliet skriver den helige Kyrillos av Alexandria följande:

Jag ger mig av hem till min far (15:18). [...] Du kanske tänker: Jag är nedsmutsad av många synder. Hur skall jag kunna bli ren som fått så många fläckar? Hör då vad jag säger: “Du vet att du har syndat i allt? Du känner din sjukdom? Du minns hur du föll? Då är du nära räddningen. Syndabekännelsen är början till reningen. Ty det står skrivet: Tala först om dina synder för att du skall bli frikänd (Jes 43:26 LXX). Ty allas herre är inte hård och obeveklig utan mild och förbarmande och god.

***

PUBLIKANEN OCH FARISÉEN

 

Liknelsen om farisén och tullindrivaren

Luk. 18:10-14
”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.


***

Fastorna

Det ortodoxa kyrkoåret innehåller fyra fasteperioder. Därutöver betraktas onsdagar och fredagar som fastedagar året om. De olika fasteperioderna skiljer sig åt både till längd, stränghet och liturgisk innebörd.

Under fastan undviker man kött- och mejeriprodukter i kosten, men perioderna är också en tid för botgöring och inre rening och en tid då vi försöker vara särskilt uppmärksamma på våra näras och käras behov, bli medvetna om våra egna brister och själsligen fördjupa oss i den kristna trons innebörd.

Fastorna förbereder de troende för en annalkande kyrklig högtid. Julfastan börjar i mitten av november, apostlafastan en vecka efter pingst och Gudsföderskans, Jungfru Marie, fasta infaller under de två första veckorna i augusti. Den viktigaste av fasteperioderna är den s.k. stora och heliga fastan som utgör en förberedelsetid inför påsken.

***

St. John of Shanghai and San Francisco

 

St. John Maximovitch of Shanghai and San Francisco was born on June 4, 1896, in Adamovka, in Russia’s Kharkov province, and was baptized Michael, in the name of the Archangel. As a child, he was familiar with a local monastery where lay the miracle-working relics of a holy Archbishop, who had been venerated in life for his extreme asceticism, often having gone without sleep at all, spending nights standing motionless in prayer. Like him, St. John also became a great ascetic, and when he died, he had not slept in a bed since he took his monastic vows 40 years previously, only sleeping for an hour or two on the floor. He ate only once a day, at 11 PM. During the first and last full weeks of Lent he did not eat at all, and for the rest of the fast, he ate only prosphora from the altar. He often walked barefoot even on the coldest days.

He was consecrated Bishop on May 28, 1934, by renowned Metropolitan Anthony Khrapovitsky, though St. John was so humble that he had been sure up until the last moment that he had been called by mistake, and that surely another hieromonk John was wanted, because he had a speech impediment, and felt he could not serve. The response he received was that the Prophet Moses had, as well.

He was assigned to the Diocese of Shanghai, China. He worked there to restore unity among local Serbian, Greek, and Ukrainian believers, to build a cathedral and numerous other churches and hospitals. He visited the sick and those in prison, and was would go to anyone critically ill at any time of day or night to pray at the bedside, and many reported miraculous healings. He gathered sick and suffering children from the streets of Shanghai and cared for them in an orphanage he established, ultimately serving 1500 children altogether. He was known for his ability to see the future, providing services to people who seemed in excellent health, for example, whom he foresaw were imminently to die. He appeared at the bedside of one who was dying and had prayed for him to come, though the hospital staff had refused to call for him. He served the Holy Mysteries to a woman dying of rabies, and immediately after doing so, she had a fit, foaming at the mouth, and spitting up the Holy Gifts. Knowing that the Holy Gifts cannot be thrown away, St. John immediately picked them up and swallowed them, himself, even though rabies is extremely contagious and routinely fatal. He said, “Nothing with happen; these are the Holy Gifts!” and he spoke the truth.

St. John also served in the Phillipines when the Russians had to flee China, later in Paris and Brussels, and finally San Francisco. His last years included much suffering, with conflicts and slanders, and Vladyka was even subjected to having to testify in court, but in the end, the truth triumphed. He foreknew the time and place of his death, and on June 19, 1966, in the presence of the miraculous Kursk-Root Icon of the Mother of God of the Sign, he reposed in the Lord. Many people reported his visitation in dreams and visions, filled with joy and bathed in light. In 1994, a commission of the Church found that his relics were incorrupt, and many people since, praying before his relics, have found healing and consolation.

Holy St. John, pray to God for us.

St. John is commemorated on June 19 on the calendar of the ancient Church (July 2, on the New Style calendar)
 

***

Fastorna

Det ortodoxa kyrkoåret innehåller fyra fasteperioder. Därutöver betraktas onsdagar och fredagar som fastedagar året om. De olika fasteperioderna skiljer sig åt både till längd, stränghet och liturgisk innebörd.

Under fastan undviker man kött- och mejeriprodukter i kosten, men perioderna är också en tid för botgöring och inre rening och en tid då vi försöker vara särskilt uppmärksamma på våra näras och käras behov, bli medvetna om våra egna brister och själsligen fördjupa oss i den kristna trons innebörd.

Fastorna förbereder de troende för en annalkande kyrklig högtid. Julfastan börjar i mitten av november, apostlafastan en vecka efter pingst och Gudsföderskans, Jungfru Marie, fasta infaller under de två första veckorna i augusti. Den viktigaste av fasteperioderna är den s.k. stora och heliga fastan som utgör en förberedelsetid inför påsken.
 

***

Thomassöndagen

På söndag firar vi första söndagen efter Påsk. I dagens texter minns Kyrkan aposteln Thomas, som inte ville tro förrän han fick ”se hålen efter spikarna i hans händer” och sticka sin ”hand i hans sida” (Joh 20:25). Thomas hade inte varit med vid det första tillfället som den uppståndne Jesus visade sig för lärjungarna, och när de berättade för honom om det, kunde han inte tro nyheten. Det var för bra för att vara sant! ”Om jag inte får röra vid såren kan jag inte tro det ni säger” utbrast Thomas, och Herren hörde hans bön:

Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” (Joh 20:26-28).

Gud, som vill alla människors frälsning (Hes 18:23, 32), visade sin stora barmhärtighet mot aposteln Thomas, och besvarade hans bön mycket konkret. Thomas var en apostel, och hade vandrat med Jesus under tre års tid. Han, om någon, borde tro på Jesus Kristus som Herre över död och liv. Ändå kunde han inte fatta det mirakel som uppståndelsen är. Aldrig hade världen skådat ett sådant mirakel! Vi kristna idag, som har facit i hand, kan nästan ibland räkna med det som en självklarhet. Men tänk att stå inför detta radikalt nya! I mötet mellan den uppståndne Kristus och aposteln Thomas sker en uppenbarelse för aposteln, som får honom att bekänna Kristus som ”Min Herre och min Gud:” Genom Kristi död och uppståndelse får människan del av den arvedel hon en gång förlorade. Vägen är öppen – KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN! Låt oss tillsammans med aposteln Thomas bekänna Kristus som vår Herre och vår Gud.

Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling

***

PÅSKEN-PASCHA

Stilla veckan avslutas natten till Söndag i Stora Lördagen då vi förbereder oss att fira Pascha, högtiden för högtiderna.  Tiden för förberedelsen ger vika för tiden för sin fullkomlighet.  Det otroliga ljuset från den tomma graven kommer att skingra mörkret. Kristus, uppstånden från de döda, förgör fästningen av död och fritar fångar i fångenskap. Döden är uppslukad och segern och livet är befriat. ”Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam så skall också alla få nytt liv genom Kristus” (I Kor 15:21-22).

Kristus uppståndelse är den grundläggande sanningen för den kristna tron. Det är en central erfarenhet och väsentliga budskapet i kyrkan. Det bekräftar äktheten av Kristi  jordiska liv och försvarar sanningen i hans undervisning.  Kristi uppståndelse är en garanti för vår frälsning. Tillsammans med Kristi Himlafärd leder det till Guds förbund med oss för all evighet.                          

***

 

STORA LÖRDAGEN -PÅSKAFTONENS 
KVÄLLSGUDSTJÄNST


Den Stora  Lördagen  är Herrens nedstigande till Hades, platsen för de döda. Döden, vår främsta fiende är besegrad inifrån. ”Han (Kristus) gav sig själv till lösen till döden där vi hölls i fångenskap,  under vår synd. Fallande i Hades genom korset … löste Han Dödens bojor” (Den Store Basileos Liturgin).

På Stora Lördag så ligger fokusen på Kristus grav. Denna är dagen mellan Jesu död och hans uppståndelse, vi är vaksamma i förväntan, där sorgen håller på att omvandlas till glädje. Dagen är i  glädje-sorg, som har dominerat firandet av stilla veckan.

***

 

STORA FREDAGEN


På denna fredag så börjar de avgörande och viktiga tre dagarna dvs Stora Fredagen, Stora Lördagen och Påsken /Pascha.  Stora Fredagen och Lördagen är av djup sorg och sträng fasta. Dessa två dagar riktar vår uppmärksamhet direkt mot rättegången, korsfästelsen, Kristus död och begravning. På den Stora och Heliga fredagen i Stilla veckan så  högtidlighåller vi Kristi död på korset. Detta är kulmen av hans passion med vilken vår Herre led och dog för våra synder. Det börjar på torsdagskvällen med Morgongudstjänst av Heliga fredag och avslutas med en kvälls gudstjänst på fredagseftermiddagen då Kristus togs ned från korset och Hans kropp lades i graven.

Utbärandet av PLASTJANITSAN (PLASTANICA) symboliserar bärandet av Hans kropp till graven och sedan när han ligger i graven. Med sorg i hjärtat så går man fram och vördar Honom, man gör korstecknet och knäfaller framför Hans symboliska grav i kyrkan, kysser Hans avbild på graven och lägger en blomma.

***

STORA TORSDAGEN-TILL MINNE AV DEN HELIGA NATTVARDENS INSTIFTANDE

 

Läsningen ur Heliga Evangeliet är: Ap. 1 Kor. 11:23-32; Ev. Matt. 26:1-20, Joh. 13:3-17, Matt. 26:21-39, Luk. 22:43-45, Matt. 26:40-27:2.

Kl. 17.30 så firas Morgongudstjänst med läsning av de 12 Evangelierna om kristi lidande.

 Läsningen ur det Heliga Evangeliet är:  1. Joh. 13:31-18:1; 2. Joh. 18:1-28; 3. Matt. 26:57-75; 4. Joh. 18:28-19:16; 5. Matt. 27:3-32; 6. Mark. 15:16-32; 7. Matt. 27:33-54; 8. Luk. 23:32-49; 9. Joh. 19:25-37; 10. Mark. 15:43-47; 11. Joh. 19:38-42; 12. Matt. 27:62-66.

Denna torsdagen i Stilla veckan så håller vi i minnet fyra händelser: tvätten av lärjungarnas fötter, den Heliga Nattvardens instiftande vid den sista måltiden, Kristus bön och ångest i Getsemane trädgården och Judas svek emot Kristus.

***

Stora Tisdagen

 

 

 

 

***

5E SÖNDAGEN I STORA FASTAN-HL. MARIA AV EGYPTEN

Heliga Maria av Egypten

Helige Maria av Egypten levde ca 344-421 (ovisst om exakt datum). Hon föddes i Egypten men rymde mycket ung till Alexandria där hon levde ett mycket utsvävande liv. Vissa myndigheter kallade henne  prostituerad men hon sade själv att hon sällan tog betalt för hennes ”tjänster” utan det var hennes outmättliga lust och passion som drev henne. Hon levde huvudsakligen av att tigga och att spinna lin. Efter ha levt så i 17år så reste hon till Jerusalem för högtiden av Upphöjelsen av det Heliga Korset. Hon hoppades att i Jerusalem hitta fler som hon kunde dela sin lust med och  betalade sin resa genom att erbjuda sexuella tjänster. Hon fortsatte denna förödande livsstil även en kort tid efter ankomsten till Jerusalem. När dagen för högtiden av Upphöjelsen av det Heliga Korset var och hon försökte komma in i kyrkan av Kristi grav, (The church of The Holy Sepulchre) så var det en osynlig kraft som stoppade henne ifrån att komma in. När hon insåg att detta var på grund av hennes orenhet, så slogs hon av djup ånger och ser en  Hl. Gudsmoder ikon utanför kyrkan. Där ber hon framför ikonen om förlåtelse och lovar att bli en asket och ge upp världen.   Då hon igen försökte att komma in i kyrkan så gick det denna gång och efter ha vördat relikerna av Jesus kors återvände hon till Gudsmoders ikonen för att tacka då hon hörde  en röst som sade till henne: ” korsa Jordan och du kommer att finna verklig frid” .  Hon gick genast till klostret Hl. Johannes döparen , vid floden Jordanien, där hon fick absolution och efteråt nattvarden. Morgonen efter så korsade hon floden Jordanien och drog sig tillbaka till öknen för att leva resten av sitt liv som eremit i ånger. Hon tog med sig endast tre limpor bröd och när de var slut så levde hon endast på vad hon kunde hitta i öknen. Ungefär ett år före sin död så mötte hon Helige Zosima , i öknen vilken hon återberättade sitt liv för. När han träffade på henne där i öknen, helt oväntat, så var hon helt naken och nästan oigenkännlig som människa. Hon bad Fader Zosima om hans mantel för att kyla hennes nakenhet och berättade sedan hela hennes liv för  honom. Hon bad honom att möta henne på stranden i Jordanien på skärtorsdagen följande år, och att då ge henne nattvarden. När han året efter uppfyllde hennes önskan,  korsade hon floden för att komma till honom genom att gå på vattenytan och mottog då nattvarden,  återigen så bad hon honom sedan att träffa henne  i öknen nästa fasta. Året därpå reste Fader Zosimas igen till samma plats där han först träffade henne, ett tjugotal dagsresa från sitt kloster, och fann henne där liggande död. Enligt en inskrift skriven i sanden bredvid hennes huvud, så dog hon just den natten hade han gett henne nattvarden och hade sedan mirakulöst transporteras till den plats han hittade henne i öknen. Hennes kropp var helt bevarad och han begravde hennes kropp med hjälp av ett förbipasserande lejon. Vid återkomsten till klostret återberättade Fader Zosima  hennes livshistoria till bröderna, och den blev bevarad bland dem som en muntlig tradition tills den skrevs ned av Helige Sophronius.

***

4E SÖNDAGEN I STORA FASTAN –  

HL. JOHANNES KLIMAKOS

   Helige Johannes Klimakos levde ca 579-649 i  Hl. Katarinas Kloster vid  Berget Sinai. Han kom till klostret och blev en novis när han var ungefär 16 år gammal,  när han dog ca 649 var han klostrets Abbot. Han var känd för sin fromhet och vishet och är författaren till ”The Ladder of Divine Ascent”. Det sägs att han under lång tid ha uppmanats att skriva ned sina tankar om andlig tillväxt, som han så tillslut gjorde i denna bok.

   Här beskrivs hur man skall höja sin själ till Gud, som på en stege. Det är på grund av denna bok  Hl. Johannes är känd som ”Climacus,” vilket betyder ”av stegen”. Boken är uppdelad  i trettio kapitel, vart och ett är ett steg på stegen som leder oss i att praktisera en viss kristen dygd. En dygd leder till en annan, åter i likhet med stegen i en stege, tar oss närmare gemenskap med Gud.  Denna bok som till en början var skriven inledningsvis för munkar men är nu en av de mest lästa bland oss ortodoxa kristna, särskilt under den Stora Fastan innan Pascha (påsken.

***

3E SÖNDAGEN I STORA FASTAN

KORSHYLLANDET

Denna tredje söndag i Stora Fastan högtidlighåller vi det värdefulla och livgivande korset av vår Herre och Frälsare  Jesus Kristus. Denna söndag innebär en särskild vördnad av korset som påminner och förbereder oss att bevara minnet av korsfästelsen under stilla veckan, men det påminner oss också under hela fastan att vi är korsfästa med Kristus.

Exaltation of the Cross

 Ap. Hebr. 4:14-5:6   Ev. Mark 8:34-9:1

***

2A SÖNDAGEN I STORA FASTAN-HL.GREGORIOS PALAMAS

 

Denna söndag är tillägnad Helige Gregorios Palamas   Hl. Gregorios Palamas

Hl. Gregorios Palamas föddes i Konstantinopel 1296 och dog 1396.  Hl. Gregorios blott 20 år gammal drog sig undan till Mont Athos 1316  och blev novis i Vatopedi kloster, han blev efter en tid  munk och fortsatte sitt asketiska liv där. Gregorios var sedan en tid i  Stora Lavra St Athanasius the Athonite på Mont Athos, där han hjälpte till  i Trapezan (matsalen) och även i kyrkan som kantor. Han önskade ägna sig mer till bön och askes och drog sig undan till en skete kallad Glossia, där han undervisade i det gamla bruket av mental bön som kallas ”bön i hjärtat” eller Hesykasm. Efter ha lämnat Mont Athos blev han sedan Ärkebiskop av Thessaloniki och känd som en framstående teolog av Hesykasm. Några av hans verk är samlade i Filokalian.

***

1:a SÖNDAGEN I STORA FASTAN-ORTODOXINS SEGER

Ortodoxins Seger  firas den första söndagen i början av den Stora Fastan sex söndagar före Påsk i vår liturgiska kalender. Denna högtid hålls i minnet efter den slutgiltiga slaDen Ortodoxa söndagen-Ortodoxins Segerget över alla heresier,  ikonoklasmen och återställandet/restaureringen av ikonerna i de ortodoxa kyrkorna. Ikonstriden är den sista striden mot alla de oräkneliga heresier som den tidiga Kyrkan hade att formulera sig emot för att överhuvudtaget överleva. Denna ”debatt” runt betydelsen av de Heliga Ikonerna och dess användning i Liturgin drogs ut över ett sekel,  från ca 726-843 eft.K. . Denna historiska period  är känd som,  kontroversen över ikonoklasmen. Det var under en tid av stor politisk instabilitet. Kyrkan hade under denna period många  martyrer och bekännare för tron, män och kvinnor som vägrade att ge upp den Guds inspirerade läran och traditionen av de heliga fäderna. Slutresultatet blev den slutliga Ortodoxa segern över heresier i  Synoden i Konstantinople 843 då   kyrkan och staten etablerade permanent de heliga ikonerna i kyrkorna. Den första söndagen i Stora Fastan  förrättades  då som ”Triumph of Orthodoxy” i Stora kyrkan Hagia Sofia i Konstantinopel. Än i dag firar vår kyrka denna seger genom välsigna Gud och även de helgon och martyrer som innerligt och fast stödde den ortodoxa kristna tron.

***

MIDNATTSBÖN - NYTT ÅR

   Den 14:e januari (1:e januari enligt julianska kalender) firar Kyrkan åminnelsen av Herren omskärelse, denna dag inleds också det nya året. På flera ställen sparas ekträet från Juldagen till den nya året. Därför kallas nyårsdagen också för ”Den lilla Julen”, eller ”Den unga Julen”. Samma dag firas också som högtid för den helige Basilus, den Store, ärkebiskop av Kappadokien.
   Det nya året inleds med midnattsgudstjänst. Gudstjänsten är indelad i tre delar: böner i tacksamhet för det gångna året, allmänna böner och böner i hopp till det kommande året. Vi tackar Gud för allt som vi fått ta emot av Honom, vi ber Honom om hjälp och stöd i den närvarande stunden och vi dyrkar vår Gud för hans godhet och styrka. Den mest fullkomliga bön som används, i Kyrkan som i hemmen är Herrens bön, som Herren Jesus Kristus själv lärt sina lärjungar.
   ”Fader vår som är i himlarna! Helgat varde Ditt namn; tillkommer Dit Rike; ske Din vilja såsom i himmelen, som och på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Amen

***

Feast day of the Synaxis of New Martyrs of Jasenovac in Tallong, Australia

3. September 2010 - 12:44

The Feast day of the Synaxis of New Martyrs of Jasenovac will be prayerfully celebrated on September 13, 2010 with the Divine Liturgy in the monastery of the Holy Protection of the Theotokos in Tallong.    The hostess of the Christian gathering at the luncheon of love after the Liturgy will be members of the Association of the Circles of the Serbian Sisters of Australia and New Zealand.

Source: Diocese of Australia and New Zealand

Det dyrbara och livgivande  

Korsets allmänna upphöjelse

27.september/14.september

Det heliga korsets upphöjelse latin Exaltatio Sanctae Crucis; grekiska Ὕψωσις τοῦ Τιμίου Σταυροῦ) är en av de åminnelsedagar för korset som firas i flertalet kristna samfund. Dess festdag är i de flesta samfund den 14 september.

Medan långfredagen är tillägnad Jesu lidande och korsfästelse, är det heliga korsets upphöjelse tillägnad själva korset, det sanna korset, såsom ett instrument för frälsningen.

Festdagen firas till minne av att sankta Helena, Konstantin den stores mor, enligt traditionen grävde fram det kors som Jesus korsfästes på, på Golgota under en pilgrimsfärd till Jerusalem. Heliga gravens kyrka uppfördes på platsen för återfinnandet, på begäran av Helena och Konstantin. Dagen, den 14 september, härleds från invigningen av Heliga gravens kyrka, en ceremoni som tog två dygn i anspråk.

För både den östliga och den västliga kristenheten är festdagen helgad åt både korset och Heliga gravens kyrka. För karmelitorden inleds fastan som varar till påsk. Festdagen har än större betydelse för den östliga kristenheten, och räknas till en av kyrkoårets tolv stora religiösa fester, vilken inleds med fasta. Armeniska apostoliska kyrka iakttar minnet av denna händelse i flera dagar. 

Profeten Elia

02.augusti/20.juli

Enligt Bishop Nikolaj Velimirovch i den inledande prologen från Ohrid:

 "En man som såg Gud, en Wonderworker och en svärmare för tron på Gud, Elias var stam av Aaron, från staden Tishba, varifrån han var känd som" Tishbite ". När Elias föddes, hans far Sabah såg änglar Guds runt barnet, swaddling den med eld och utfodring med flammor. Det var en foreshadowing av Elias är eldig karaktär och hans Gud gett eldig befogenheter. Han tillbringade hela sin ungdom i bön och meditation, drar ofta till öknen för att fundera och be i frid. Vid den tiden, den judiska kungariket var uppdelad i två olika delar: Konungariket Juda bestod bara av stammarna av Juda och Benjamin, med sitt kapital till Jerusalem, medan Konungariket Israel bestod av de övriga tio stammarna , med sitt kapital på Samaria. Fd rike styrdes av ättlingar till Salomo, och det senare av ättlingar till Jeroboam, en anställd vid Solomon's. Profeten Elias kom till största konflikt med Israelite kung Ahab och hans onda hustru KOKOTT för de dyrkade avgudar och vände folket från tjänsten av en, levande Gud. Utöver detta KOKOTT, är en syrisk, övertalat sin man att bygga ett tempel till den syriska guden Baal, och utnämnde många präster för delgivning av denna falska gud. Elias utförs många underverk genom Guds kraft, han avslutade himlen, att inget regn skall falla under tre år och sex månader, kallas ner eld från himlen för att förbruka offra till sin Gud, medan präster i Baal kunde inte göra detta, väckt regn från himlen på hans böner, mirakulöst multiplicerat majs och olja i änkan hus på Zarephath och återställas hennes döda son till liv, profeterade att Ahab att hundarna skulle slicka upp hans blod, och KOKOTT att hundarna skulle sluka henne - som kom till pass, och utförs många andra mirakel och förutsade många evenemang. Han talade med Gud på Horeb och hört hans röst i lugn efter den stora vinden. Vid tidpunkten för dödsfallet Han tog Elisha och utsåg honom hans arvinge som en profet, han parted i Jordanien med sin mantel och slutligen bäras till himlen i en eldig vagn dragen av eldiga hästar. Han verkade tillsammans med Moses, att vår Herre Jesus Kristus på Tabor. Vid slutet av världen, Elias kommer att visas igen, för att bryta strömmen av Antikrist (Upp. 11). "

Troparion, Tone 4

FÖRKROPPSLIGA Angel och möte profeterna, / andra föregångare till de kommande Kristi / praktfulla Elia skickas ner nåd från höjden till profeten Elisha. / Han helar sjukdomar och renar den spetälsk. / Han häller helanden på alla som hedra honom.

Kontakion, Tone 2

 O stora profeten Elia, / Seer Guds mäktiga verk, / som didst stoppa skyfall av ditt ord, / bed för oss till Lover mänsklighete

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

***

Under construction.....